Idag beslutade en domare, Robert Hanson, i Polk county Iowa att ogiltligförklara den lagstiftning som förbjudit samkönade äktenskap. Han förklarade att lagstiftningen var emot federal och Iowas konstitution som kräver lika behandling från lagen oavsett kön. Han beodrade genast registratorn att påbörja utfärdandet av äktenskapslicenser även till samkönade par. Beslutet ser ut att bli överklagat till Iowas Högsta domstol där dommarna kan välja mellan att hänskjuta ärendet till en appelations domstol, ta upp det själva eller avvisa överklagan. Fram tills dess att ett sådant beslut är fattat förväntas en rusning efter äktenskapslicenser att ske i Polk county från hela Iowa. Om beslutet är annat än en avisan av överklagan lär det innebära en paus i utfärdandet av licenser tills överklagan är behandlad.

President kandidaten Mitt Rommney var snabbt ut och krävde ett tilläg till den amerikanska konstitutionen för att garantera äktenskapet som ett förbund mellan man och kvinna. Tidigare som Guvenör så var Rommney väldigt för homosexuellas rättigheter och gör nu allt för att hamna bättre inom sitt eget parti och inför primärvalen där han minst sagt haft problem med sina tidigare ställningstaganden. En annan som alltid varit för homosexuellas rättigheter är Rudy Guilliani men han håller istället tyst om det och undviker att gå på tillställningar som ordnas av DAR och andra grupper som står den kristna högern nära.

I slutändan så hoppas jag att Robert Hansons utslag står sig för han har rätt. I ett samhälle som kräver lika behandling inför lagen är det ytterst otillständigt att diskriminera folk från giftermål på grund av deras kön.

http://www.nytimes.com/2007/08/31/us/31iowa.html?_r=1&ref=us&oref=slogin

En av de lite trevligare företelserna från det fackliga hållet är den nu förestående sammanslagningen mellan HTF och SIF. Det är logiskt och det är bra. TCO behöver starka organisationer inom sig för att kunna verka som alternativ till det nu förtiden lätt bisarra tvångsmaskineriet LO.
HTF och SIF organiserar tjänstemän på samma arbetsplatser och verkar för samma saker. Det är helt logiskt att de går ihop och får tillsammans en starkare ekonomi.
Jag skulle aldrig personligen kunna gåmed i ett LO förbund men TCO under Sture Nordh eller i nåt SACO fack skulle absolut kunna vara ett alternativ för mig när jag börjar jobba på allvar.

Så heja unionen och hoppas att det går bra för dem, som nygifta kan det ju vara lite hackigt i början :-)

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=678&a=686663

Anna Maria Lenngren igen och denna gången en något politisk dikt:

Bacchus, vald till riksdagsman
utav nöjets bröder,
genast allas röster vann
ifrån norr till söder.

Gubben, mäktig i kredit,
van att influera,
kom med stora planer hit,
liksom många flera.

Gammalt gräl med rubb och stubb
ville han förstöra,
vandrade på Greiffens klubb,
folkets ton att höra.

En gång hördes en motion
in på sena natten
om till vilken proportion
arrak tags till vatten.

"Intet vatten ... flärd och svek ...
saken läggs på bordet!"
skrek en var. Och Bacchus skrek:
"Lägges under bordet!"

Vattnets bruk - höll Bacchus för
och drog så ur proppen -
blott förslappar och förstör
riks- och mänskokroppen.

Hämtad på: http://sv.dikt.org/Bacchus_p%C3%A5_riksdagen

På måndag rivs Maglarps kyrka och församlingen medlemmar räddar vad som räddas kan innan rivningen börjar. Kyrkan har inte underhållits och måste nu rivas. I Dn'sartikel talas det om hur underligt det känns att tornet kommer att försvinna. Och det är väl just de där tornen som gör att vi kan känna igen en svensk stadsbild någonstans.

Skillsmässan mellan kyrka och stat är och var helt nödvändig både för det moderna samhället men också för kyrkans trovärdighet och möjlighet att koncentrera sig på sin huvud uppgift, själavård och mission. Svenska kyrkan är idag en frivillig organisation och finansierar sin verksamhet genom medlemmarnas tionde. Stora avhop från svenska kyrkan har gjort att pengarna minskat, samtidigt som de flesta avhoppade fortfarande vill gifta sig, döpa ungarna och begravas inom kyrkans försorg. Välviljan hos organisationen är stor och oftast kommer de fram till en lösning. Fast i ärlighetens namn så tycker jag att de borde vägra utföra cermonier åt folk som vägrar betala de avgifter som är uppsatta för medlemmarna.

En prekär situation som kommer i dagen inte minns när man betänker underhåller av kyrkorummen och i vissa fall brister där av som Maglarps kyrka är den som rör det medeltida kulturarvet.

Den Svenska kyrkan har idag en lagstadgad skylldighet att underhålla och se till alla de lämningar från medeltiden som finns inom kyrkan. Problemet är dock att det nästan inte finns nått arv utanför kyrkan. Staten skjuter inte till anslag för underhåller utan detta måste tas av en budget som är strängt beroende av medlemmarnas vilja att stanna. Faktum är att en stor del av kulturarvet kan vara i fara den dag då kyrkan fattar att de inte kan fortsätta lägga enorma resurser på restaurering och underhåll utan måste satsa på medlemsnära frågor. Det är inte rimmligt att 90 - 95% av det medeltida kulturarvet har lagstadgat uppbindning för en fri organisation. Vill vi ha kvar de gamla kyrkorna måst även staten skjuta till en del resurser för att ta ansvar för det som den vill bevara.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=686399

Keith Richards har för första gången under hela sin karriär gått i polemik med recensenter och föga förvånande är det med Expressen och Aftonbladet. Kvällspressen är den del av media som återgått till att bli någon form av journalistikens grottmänniskor Den granskande journalistiken är borta och har istället ersatts av skandal sökanden på alla fronter.

Det brukar kallas drevet som startar när dessa cyniska och kalla orcher går till attack på anhöriga, grannar och offer för stora tragedier. Exemplet Mikael Persbrant visar till och med hur långt de är villiga att gå för att förnedra sina offer då de till och med producerar och sprider lögner om dem. Knutby drev och allt liknande. Inget utav det innerhåller ett uns av kvalitet och för de mesta upprepas dyngan om och om igen i en halv evighet.

Visserligen är större delarna av redaktionerna nästan helt inriktade på att producera ämnen för folks mer morbida nöjen men den onyanserade journalistiken har nu till och med spridit sig till kultur och nöjes sidan. Är det nästa steg? Att jaga konstnärer och artister genom vinklade recensioner?

Det finns undantags fall det kan jag medge då ledarsidorna och vissa krönikor är läsvärda men om man skalade ner allt detta skulle kvällstidningarna med lätthet kunna ges ut som pamflett.

Det finns visserligen folk som köper tidningarna för den rosa bilagan och i ärlighetens namn är jag inte en stor sport fantast men jag ser en absolut skillnad i kvalitet och innehåll på dessa bilagor och originalet Gazetta de la sport. Den är rosa och världskänd för sin kvalitet i sportreferaten. Till och med den rosa färgen har en motivering. Färgen står för färgen på ledartröjan i Giro d'Italia och på samma sätt vill och är tidningen ledande. Men de svenska wanna be kopiorna är långt från ledande.

Ett av de ledande argumenten till varför man vill ha recensioner på böcker och och kultur är för att kunna sålla. det är tänkt att de som skriver dem är så väl inlästa och kunniga på sitt område att de vet skillnaden på bra och dålig litteratur och kultur så till den grad att de med förtroende kan sammanställa kanon över det. Argumentet är att Livet är för kort för att läsa dålig litteratur, för kort för att konsumera dålig kultur.

Jag säger att det är mer angelägnare att författa ett kanon över svensk press. Jag är övertygad om att kvällspressen skulle lämnas utanför därför att livet är absolut för kort för att läsa dålig journalistik.

Om inte annat så skulle det spara en del papper och var bra för miljön!

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2198&a=686116

Återigen lägger jag upp en dikt jag fastnat för sedan gammalt. Den bild som här målas upp är onekligen en om barnets oskuldsfullhet i kontrast till vuxenlivet.

av: Anna Maria Lenngren

Jag minns den ljuva tiden,
jag minns den som i går,
då oskulden och friden
tätt följde mina spår,
då lasten var en häxa,
och sorgen snart försvann;
då allt utom min läxa
jag lätt och lustigt fann.

Uppå min mun var löjet
och hälsan i mitt blod,
i själen bodde nöjet.
Var människa var god.
Var pojke, glad och yster,
var strax min hulda bror.
Var flicka var min syster,
var gumma var min mor.

Jag minns de fria fälten,
jag mätt så mången gång,
där ofta jag var hjälten
i lekar och i språng,
de tusen glada spratten
i sommarns friska vind
med fjärlarne i hatten
och purpurn på min kind.

Av falskheten och sveken
jag visste inte än,
i var kamrat av leken
jag såg en trogen vän.
De långa lömska kiven,
dem kände icke vi.
När örfilen var given,
var vreden ock förbi.

Ej skillnad till personer
jag såg i nöjets dar,
bondpojkar och baroner,
allt för mig lika var.
I glädjen och i yran
den av oss raska barn,
som gav den längsta lyran,
var den förnämsta karln.

Ej sanning av oss döljdes
uti förtjänst och fel.
Oväldigheten följdes
vid minsta kägelspel.
Den trasigaste ungen
vann priset vid vår dom,
när han slog riktigt kungen
och greven kasta bom.

Hur hördes ej vår klagan,
vårt späda hjärta sved,
vid bannorna och agan,
som någon lekbror led!
Hur glad att få tillbaka
den glädje riset slöt,
min enda pepparkaka
jag med den sorgsne bröt.

Men, mina ungdomsvänner,
hur tiden ändrat sig!
Jag er ej mera känner,
I kännen icke mig.
De blivit män i staten,
de forna pojkarne,
och kivas nu om maten
och slåss om titlarne.

Med fyrti år på nacken
de streta i besvär
tungt i den branta backen,
där lyckans tempel är.
Vad ger då denna tärnan,
så sökt i alla land?
Kallt hjärta under stjärnan,
gul hy och granna band.

Hämtad från: http://members.tripod.com/minata/visa_7_apr.html

Jag börjar med att nämna dagens trevligaste nyhet. Den om att Lars Leijonborg stannar kvar som Högskole- och Forskningsminister medens Jan Björklund blir departementschef med fortsatt ansvar för skolfrågorna. Rent formellt är det statsministern som skall ta det beslutet men vid fördelningen av regeringsposterna så innebar det att partierna äger full förfoganderätt över de taburetter de fått. Jag kämpade rätt länge för att undvika att Leijonborg skulle gå och i många stycken tycker jag att han utsattes för brutus hugg. Han har gett nästan all tid sedan han var 15 år gammal åt den svenska liberalismen och han förtjänade bättre tyckte jag då och uppenbarligen gjorde Björklund samma sak. Leijonborg blir kvar och fortsätter slåss för den svenska liberalismen och det kan man inte vara annat än glad över. Ankan är inte längre lam utan kommer ha ett avgörande inflytande i många år framöver.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=686145


Göran Rosenberg som inte alltid har varit min främsta favorit skriver idagens DN en riktigt bra och insiktsfull ledare om religionen och den aggresiva ateismens brister. Det bästa och främsta resonemanget i ledaren handlar om de enna helt ateistiska samhällsformerna männskligheten kännt kontra argumentet att all religion är ond. Både Kommunismen och Nazismen ville ersätta religionen med sin egen uppfattning om vetenskap och med detta skapades något av de onskefullaste regimerna som besuttit vårt universum. Kontrapunkten mellan den frivilliga religiositeten och ateismen blir slutsatsen att vissa religiösa samhällen kan vara onda men helt ateistiska samhällen har uteslutande varit det.

Religionsfriheten är nog en av de mest underskattade friheterna som finns. Så länge religionen och för den delen ateismen kan hållas och tillåts hållas individuell och respektfull gentemot varandra så kommer vi att undvika ondskan som koncentrat av endra skulle mdeföra. Läs Rosenberg på:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=578&a=685652

Militären har haft en stor roll i Turkiet och kommer troligen att fortsätta ha det. Det var så Kemal Atatürk ville ha det. Turkiet skulle styras sekulärt och inte av obildad extremism. Idag protesterar militären och är rädda för att deras beskyddar roll gått om intet men jag tror att de oroar sig i onödan. Under alla år som gått sedan Atatürk så har visserligen turkarna varit muslimer men sekularismen i landet och det faktum att kvinnan själv kan välja gör att det de facto är väldigt få islamistika extremister i landet. AKP är ett islamistiskt part men samtidigt det mest progresiva och reformvänliga i hela parlamentet. Detta gör att man i det närmaste kan jämföra AKP med de Europeiska kristdemokraterna.

Abdullah Gül skulle egentligen ha blivit vald till president långt tidigare i år men stoppades av de konservativa och nationalistiska partierna i parlamentet.Detta utlyste nyval som gav AKP en jordskredsseger och ett absolut bevis på att turkarna stödjer det arbete, och de reformer de gör i regeringsställning.

Turkiet är ett stort land som ligger på den geografiska randen mellan Europa och mellanöstern. Samtidigt är det en av väldigt få demokratier i området och förtjänar all hjälp de kan få. De har väntat och arbetet länge för att kunna gå upp i den Europeiska unionen. Ett fredlig samtal med Grekland förs tack vare sittande regering och även om inte själva Cypern frågan är löst formellt så är nermonteringen av muren mellan norr och syd ett exempel på att gränserna suddas ut.

Visst det finns fortfarande en del grundläggande funktioner som är absoluta krav inför ett EU inträde. Dödsstraffet måste definitivt avskaffas och inte bara som nu där man beslutat att inte utföra dem, utan man måste rycka sidorna ur lagen. Militärens inflytande över politiken måste regleras tydligare plus lite andra mindre reformer, sedan tycker jag att Turkiet är redo att gå in i det Europeiska brödraskapet.

Vi skall vara glada för president Güls skull för jag tror att han kommer att visa sig vara en bra och duglig president för turkarna. Dessutom ser han ut och för sig som en president av kaliber oavsett vad militären anser om hans fru.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=685957

DN kultur recenserar en bok om impotensens historia och vad män gjorde för att motverka impotensen innan viagra fanns. I texten hävdas att problemet funnits länge men att ordet kom först på 1600-talet. Det må vara så men de män som drabbades av impotens då behövdeknappast lida av det i samma utsträckning som dagen av den enkla anledningen att de dog tidigare. Revolutioner ha danats det senaste årtiondet där symboler för manligheten som fotbollspelaren Pelé har trätt fram och talat om impotens vilket gjort att fler män än tidigare faktiskt går till läkaren med sina bekymmer.

Jag tycker dock att artikeln pekar på en annan problematik även om det är i förbifarten och det är: Vad görs för kvinnan? En kvinna kan i lika stor grad som män drabbas av en minskad sexlust men för henne finns inga piller eller forskning för hjälp och man kan fråga sig varför? Är det för att den minskade sexdriften inte tar samma fysiska uttryck som hos mannen? Eller är det helt enkelt en fråga om inordnade,och in stampade bilder där kvinnan inte förväntas ha samma drifter?

I den dikt jag publicerade på bloggen igår beskriver Gustaf Fröding den tidens moralism över kvinnans sexualitet och kärlek där dygdefånen förkunnar att sinnlighet är synd. Fröding uppmanar i ett tidigt skede kvinnan till att leva och älska istället för att följa en trång moral och det var han nog dessvärre rätt ensam om att göra.

På 50 talet kom forskaren Alfred Kinsey ut med två böcker om mänsklig sexualitet Den första boken som baserade sig på forskning inklusive intervjuer med upp åt hundra tusentals män beskrev den manliga sexualiteten på ett intimt sätt och blev snabbt en bästsäljare då den förklarade mer eller mindre att det knappt finns en enda man som passar in i sammhällsnormen. Resultaten blev också ett första steg gentemot legaliseringen av homosexualitet Efter succén med boken gjorde han en liknande forskning över kvinnans sexualitet och i beteende mönster och liknande så var resultaten inte så värst annorlunda från männen. Boken blev dock bojkottad och behandlad som nåt av det mest skandalösa som någonsin skrivits. Moralismen över den kvinnliga sexualiteten var så mycket större och så mycket mer förtryckande än man någonsin kunde ana.

Kvinnans frigörelse har sedan dess kommit men fortfarande behandlas hennes sexualitet och sexuella behov inte på samma sätt som mannens. Fortfarande råder det en sexuell ojämlikhet mellan könen och en okunskap om det då det nästan inte nämns i dagligt tal.

Jag har hamnat i diskussioner på middagar om manlig impotens med skämt om viagra men varför säger ingen nåt om kvinnorna? Först måste vi nog börja tala om det och inte fortsätta moralisera i okunskap om det. Visst det kanske inte är särskilt hälsosamt att gå omkring errigerad i 36 timmar som vissa män gör tack vare viagran men även kvinnan måste väl kunna få ha rätt till sin sexlust. Om inte annat så verkar Fröding ha tyckt så:

Häv dig, vita barm, och bölja!
Du har rätt därtill!
Vet att oskuld kan dig följa
huru långt du vill!

Älska, älska, min Anita,
med din själ och kropp,
oskuldsfulla, varma, vita,
ljuva rosenknopp!

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1353&a=684970

Detta är en dikt av Gutaf Fröding som jag föll för i samband med att jag hörde den tonsatt och framförd av Sven -Erik Magnusson:

Livets skål! O, min Anita,
uti glömskans dryck!
Jag vill känna varma, vita
jungfrulemmars tryck!

I materien vill jag röna,
riktigt ha i famn
det som andens språk "det sköna"
givit såsom namn!

Jag vill andas blott Anita,
blott Anita se,
känna endast varma, vita
lemmars rörelse!

Högt man prisar konstens njutning,
den är kall och arm
emot väsenssammanslutning,
kärlek barm mot barm!

Sinnlighetens makt är kuvad
av en trång moral.
dygden, stel och överskruvad,
håller långa tal.

Dumheten har funnit mycket,
fann till slut ett fynd,
som föll folken uti tycket:
"Sinnlighet är synd!"

Sedan dess har kungasonen,
son av kung Natur,
av den vise dygdefånen
sparkats ut som djur.

Icke mer han vågar modigt
visa sig bland folk,
men han hämnas blodigt
med förgiftad dolk.

Sen när halva mänskligheten
ruttnat ned i grund,
mördad av anständigheten,
kommer segerns stund

Då skall dygdens makt, den sanna,
ärva den, som ljög.
Sinnligheten skall sin panna
bära stolt och hög.

Kropp med ande skall bli enad
och ett hjärta fritt
med en kärlek, fri och renad,
mänska, skall bli ditt!

Därför, därför, ljuva flicka,
blott till hjärtat lyss!
Låtom oss varandra dricka
i en kyssars kyss!

Rodna kind, du lockomflutna,
på ditt sköna sätt!
blicka ömt, till hälften slutna,
öga, du gör rätt!

Häv dig, vita barm, och bölja!
Du har rätt därtill!
Vet att oskuld kan dig följa
huru långt du vill!

Älska, älska, min Anita,
med din själ och kropp,
oskuldsfulla, varma, vita,
ljuva rosenknopp!

Den här artikeln är hämtad från http://sv.dikt.org/Anita

Det är inte alltid jag gillat Gunilla Carlsson men biståndsreformen hon idag presenterade är bra och vettig. Visst det finns kritik från organisationer som varit beroende av biståndet för att kunna verka och det kan vara trist för dem. Men faktum är att de länder som stryks från listan kommer att fortsätta få och ta emot bistånd men inte från Sverige. Det finns inom vår Europeiska union en samordnings mekanism av biståndet som gör att andra länder kommer att konsentrera sig till en högre grad på andra länder på samma sätt som vi koncentrerar oss på en del.
En annan del som måste ses som varandes god är att den princip som Birgitta Ohlsson (fp) företrätt i Sidas syrelse i ett antal år har fått genomslag. Demokrati premieras och ger ett ökat bistånd från Sverige. Dte gör att exempelvis ett ökat bistånd till det Palestinska demokratibyggandet på Västbanken kan vara aktuellt för att även i mellanöstern få fler fungerande demokratier. Demokratifaktorn ger ävenb en extra asspekt i biståndet, korruption kan förhoppningsvis avvärjas genom att det finns en risk att pengarna inte kommer alls om aktiva och verkningsfulla åtgäder inte sätts in i tid. Så det var ett friskt förslag från Regeringens sida och jag hoppas bara inte att de knutit för många andra områden till biståndsbudgeten.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=685399

Okej, vi kan inte folkomrösta om allt, det envisa kraven som kommer hela tiden från förvirrade riksdagsledamöter gynnar inte demokratin utan undergräver istället förtroendet för den. I en representativ demokrati är ledamöterna i ett parlament valda för att ta beslut även om de är svåra och med risken att inte återväljas nästa gång.

Fast nu är det inte demokratin eller legitimitet som centerledamöterna skriker efter på DN debatt. Det envisa strävandet efter folkomröstningar om förslag som gör Sverige mer internationalistiskt och öppet är i själva verket en strävan efter att förhöja den grundläggande Nationalism och protektionism som Centern står för idag och igenom historien.

Det är slående hur envist centern är det enda parti som fortfarande vägrar producera en vitbok om deras samröre med nazismen under andra världskriget. Det är nog den bärande anledningen till att de aldrig bjuds in till ceremonier till åminnelse av förintelsens offer. Men de har kanske en anledning till att vara rädda, det var trotts allt deras representanter som ställde sig upp i riksdagens andrakammare under andra världskriget för att betyga sitt stöd för den tyska "politiken".

Nationalismen fortsätter inom Centerpartiet. Det var de som in i det sista fram till 70-talets slut som envist försvarade behållandet av rasbiologiska institutet. De var emot EG/EU i omröstningen 1994 men ändrade sig till 2003 då de bara var emot att ge upp den Svenska identiteten genom att införa Euron, utan att fatta att man inte ger upp en identitet för den göms inte i ett mynt men man kan komplettera denna identitet med en Europeisk. Men faktum är att centern hatar allt med Europa utom jordbrukspolitiken.

Visst har Centern ändrat fasaden lite på senare år och försöker ge sken av att vara liberaler, faktum är dock att dessa liberala centerpartister finns bara på stureplan, i övriga landet härskar de trogloderande nationalisterna än. Debatt artikeln är bara ännu ett exempel på detta.

Nej, omfamna Europa, omfamna det nya och behåll det som är bra, folkvalda politiker skall och bör ta sitt ansvar och ta de beslut de är valda och betalda att ta, med de konsekvenser vi alla måste ta av de beslut vi tagig, goda som dåliga. Jag älskar Europa och jag älskar idén om att man kan få ha en hemidentitet som bryter och krossar de gränser som nationalstaterna sätter upp.

Länge leve Europa och Europatanken: Inte en union mellan stater utan en union mellan folk.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=684545

Nu har jag argumenterat i valfångst debatten av och till i över ett halvår att det är dags att skriva något om det. Det hela började för mig när mitt partis landstingsgrupp åkte till Island på konferens efter att Island gått mot IWC och börjat med valjakt. När de kom hem visades stolt upp bilder på den valkebab och grillade fiskmåsar de hade ätit där. Grymt omoraliskt och helt emot den partilinje vi fört sedan 1986 tyckte jag och fick några absurda älg jakts argument emot mig, det är viss skillnad på att jaga djur som finns i ett stabilt bestånd och att jaga utrotningshotade djur.

Häromdagen meddelade Islands fiskeriminister att Island upphör med valjakten av marknads skäl, folk köper inte deras valkött, tack gode gud för det. Samtidigt meddelar man att om Japan går med på att importera det Isländska valköttet så kan de börja igen.

Island har jagat vikvalar och fenvalar vilket är de valar som går runt Island. Det har sedan 1986 rått ett internationellt förbud på Valjakt utfärdat av International Whaling Commission. Detta var för att valbestånden i världens hav nått så katastrofalt låga nivåer. Under åren har det dock ändå fiskats i vad som kallats forskningssyfte samtidigt som stora bestånd av val dött på grund av utsläpp. Island var tills 2002 förhindrad att på egenhand inför kvoter då en majoritet av medlemmarna höll kvar Island på enbart observatörstatus i kommissionen. Men 2002 lyckades Island bli invald på grund av att den svenska regeringsrepresentanten tryckte på fel knapp.

Japan som länge suttit i kommissionen har aktivt jobbat för att förbudet skall hävas inte minst genom att nya medlemmar från tredje världen erbjuds ökat bistånd i utbyte. Värt att nämnas att beslutet är av en sådan kraft att det krävs tre fjärdedels majoritet för att häva det.
I och med att det hela tiden sker en viss jakt på val och att de hotade arterna aldrig lämnas i fred så har bestånden över 20 ökat ytters marginellt och det har att göra med att marina däggdjur rent generellt är extremt långsamma på att reproducera sig. Det rör sig i sammanhanget om sju av tretton valarter som är klassade som hotade av IWC.

IWC tillåter dock begränsad valjakt under det regelverk som erkänner ursprungsbefolkningars rättigheter till kulturellt viktiga näringar att vissa stammar får jaga en extremt låg andel val för egenförsörjning. Som exempel tillåts kustnära jakt till de inuitiska stammarna på östra Grönland men kvoten där är satt till 12 valar för perioden 2008 till 2012. Den Kommersiella valfångstkvoten är dock satt till noll valar och har så varit sedan 1986.

Jag säger ingenting om slaktmetoderna för det är inte det jag vänder mig emot utan jag vänder mig emot att det sker en kommersiell valjakt som hotar att utrota en hel biotop i havsmiljön med de uppenbara effekter detta får för dessa ekosystem.

Jag ifrågasätter inte heller att valkött skulle vara gott men ser inte den gourmandiska upplevelsen av att få äta detta kött som en motivering för att riskera utrotning av valarna. Hade valköttet inte varit gott hade det knappast varit ett problem från början. Visst med blotta ögat på siffrorna över vissa bestånd av val så kan de upplevas som stora men exempelvis runt 3200 fenvalar i havet runt västra grönland som 100 år tidigare innehöll hundratusentals, kanske till och med upp åt en miljon, är inte tillräckligt för mig för att motivera en god lunch.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=684531

Media rapporterar om Greenpeace senaste tilltag, att placera 600 nakna människor på en smältande glaciär för att protestera mot den globala uppvärmingen Av bilderna att döma så var det inte allt för svårt att få dem att slänga kläderna. Brännan avslöjar de flesta närvarande som sedan tidigare övertygade naturister i vilket fall som helst. Men frågan är kanske mer om man inte smälte mer is än man räddade genom att placera 600 biologiska element på isen? De hävdar att deltagarna tagit sig dit medelst tåg eller linbana för att inte bidra mer till växthus effekten. Så långt är väl allt gott men frågan är vilken egentlig verkan ett sånt stunt har på hur folk faktiskt reagerar på den globala uppvärmningen. Faktum är att gårdagens nyheter från USA att den arktiska isen nu aldrig varit så liten eller så tunn har troligen en större inverkan på mig att vilja aggera än Greenpeace PR stunt. Det är knappast så att nån som nås av bilderna är omedveten om hur en naken kvinna eller karl ser ut och därför knappast heller blir chockade över att se 600 näck på is och tänker "jag måste sluta ta bilen till jobbet så att..." Ja så att vad då? De kan gå från isen? Knappast.

Det är viktigt att medvetenheten sprider sig om farorna med den globala uppvärmningen och de faror som finns i och med att ändrade klimat innebär förändrade miljöer och arters utrotning. Det kunde vi inte minst läsa häromveckan då det första ryggradsdjuret på 50 år utrotats, Yangtze delfinen i Kina. Visst kinesisk industrialisering vid Yangtze folden går att skylla men vår påverkan och huvudlösa efter frågan är det främsta skälen till att industrierna har förökat sig längs floden och utrotat en art, ja en hel miljö. Skulden för det är nog global.

Jag var med i Greenpeace i ungefär 6 månader för ett antal år sedan men gick ur då jag fick hem ett utskick där man pratade om kampen mot kol förbränning vid elproduktion men det som gjorde mig irriterad var att i nån slags tidning hade Lennart Daléus, den förre centerledaren och numera generalsekreteraren för greenpeace, skrivit om hur bra för miljön det var att Barsebäck hade stängts ner och så orerade han på utan att inse den förödande länken mellan minskad el produktion i kärnkraftverk och den ökade i kolkraftverk i en globaliserad värld där elkonsumtionen inte minskar. Hyckleri tänkte jag och gick ur, Greenpeace är dessvärre inga goda förebilder för förändring, följ Al Gore eller Richard Blood om man skall ha förebilder i kampen de talar om problemen och föreslår konkreta åtgärder, inget annat räknas än agerande och vi har inte tid att vänta på greenpeace. Släck en lampa, köp en cykel, panta burkarna, sortera skräpet, tvätta inte halvfulla tvättmaskiner, koka inte mer vatten än du behöver i vattenkokaren och kokar du på spisen se till att ta en platta som hellre gör att kastrullen går över plattan än att plattan är större än kastrullen.

Förändring kommer först hos de som konsumerar förändring för konsumenter styr världen!

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=682327

Vi lever i intressanta tider, inte minst föränderliga. Kommande helger kan bli av en mina mest intressanta. Det har nu kännts i nån vecka som om jag varit med om att få balansera på en historiens knivsegg... Framtiden är mycket intressant ur förändringens perspektiv som när an tar ut nerslitna och urtjänta muttrar ur en maskin och barar väntar på förändringen. På samma sätt ställs man i vägskäl när en sammanbindande mutter försvinner och en maskin ser ut att kunna bli två. Mycket kan hända och jag är måhända lite kryptisk.

I ett förlösande kort tal som levererades i Lördags levererade Liberala ungdomsförbundets vice ordförande visheter av ett sällan skådat slag. Kärnan av vad han sa fick mig att rysa av medhåll. Det handlar om mer än politik, det handlar om människor som trivs med varandra. Den gemenskap som byggs mellan människor som trivs i varandras sällskap är av en sån styrka att det krävs mindre krig för att bryta sådana bindningar.

Göteborg har en förkärlek att ge sig själv och sina invånare gåvor, gåvor som uppskattas, ökar gemenskapen och lokal patriotismen i dess godaste form; kärleken till staden och viljan att önska sin stad allt väl. Liseberg, Konstmuseet och Ostindiefararen är sådana gåvor. I går startade den senaste av stadens gåvor till sig själv Kulturkalaset. Ett tidlöst flanerande mellan olika kulturyttringar från Lilla bomen upp till Liseberg ger en människa en kulturell upplevelseorgie så att själen och kärleken till staden inte kan annat än att lyftas till än högre höjder. Politikerna har varit eniga och kanske har det med att göra att även de haft samma insikt som Liberala ungdomsförbundets vice ordförande; det viktigaste för en politiker måste vara människan.

I Lördags gjorde jag ett av mina få yrkande på Liberala ungdomsförbundets kongress. Det gällde namnet på handlingsprogrammet. Första namnet som handlingsprogrammet fick i historien kom under kongressen i Höör 2005. Jag som då var Protokollchef skrev ihop programmetoch kände mig väl bevandrad i alla väl formuleradepunkter och i de som var mindre väl formulerade. Ett av min uttalanden från redigeringen spred sig via intranätet. Jag sa nåt i stil med: "om några år kan man se på det här handlingsprogrammet med samma distans som man ser på en teckning man målade som 5 åring" mycket riktigt ser jag på vissa av punkterna som togs då som lite naiva i förhållandetill den verkliga samhällsutvecklingen.

En eminent protokollsekreterare och ombud från Skåne hade till kongressen motionerat om att man skulle byta namn på programmet från "Vreden över människors ofrihet" till "Den lätta irritationen över människors ofrihet".

Jag tyckte i ärlighetens namn att det var något av det roligaste jag läst och såg genast kultvärdet i förslaget. Framtidens luffare skulle i generationer tala om detlegendariska namnet från Kongressen i Göteborg 2007. Så jag yrkade bifall till förslaget. Omröstningen kom och det var på röstläget jämt skägg mellan FS förslaget som var att behålla det gamla namnet och mitt yrkande. Jag ropade votering och jag observerade en lättpanik nere på FS bänken. Jag förlorade omröstningen och reserverademig med ett antal medreservanter vilket förvånade mig en aning.

I några timmar fick jag ett någotkyligt motagande från FS så jag fick fråga rätt ut om detförelåg nån enorm ilska mot mig. Blev försäkrad om att det i verkligheten bara var en lätt irritation som utlösts av panik då de trodde att det fannsen chans att jag skulle vinna omröstningen.

Förutom attnamnet hade varit kulthade det kanske kunnat ses som symptomatiskt att vi var i vrede under den gamla S regeringen men att det nu under den borgerliga bara innehade en lättirritation över reformer som inte dykt upp. Men kongressen gick som sagt i rubriken på att vara mer Vredgat politiskt korrekt än att satsa på kult värdet i det skånska förslaget. Jag tror att jag sällan haft så kul som i att yrka på ett legendariskt politiskt kulturvärde.

Jag var på Marstrand i Lördags och lyssnade till Leijonkungen Lars Leijonborg. Det var ett antal gånger då jag omväxlande rös av styrkan i mannen och omväxlande skrattade åt hans underfundiga skämt. In före talet kom en gammal god liberal som var borta ett anta år i nån slags radioskugga. Peter Örn som tvingades lämna partiet för Sveriges Radio, var där. Jag han samtala som hastigast med honom innan jag var tvungen att rusa och fick klarlagt att ännu har han inte gått med i rörelsen igen men håller på och känner sig för. Jag fick två förhoppningar av dagen på Marstrand. För det första att Lars inte på något sätt närmar sig pensionen utan kommer att vara aktiv politiker länge än. Och att en av samtidens bästa och mest beundrade Socialliberaler är på väg tillbaka, än har inte Örnen landat men jag hoppas att så sker och att detta blir ett fait accompli.

En dikt jag fastnade för efter att ha sett Roy Anderssons "Sånger från andra våningen"

Av: César Vallejo (1898-1938)

Det finns folk som far så illa att de inte ens har någon kropp;
bitvis kan deras hår nedstiga,
tum för tum,
längs snillets dysterhet;
sitt sätt har de upptill;
sök mig inte,
glömskans tand,
de kommer som ur luften,
räknar sina suckar,
hör skarpa smällar mot gommen!
De träder ut ur sitt skinn,
och kliar kistan som de fötts i
och stiger med sin död timme efter timme
och faller längs sitt frusna alfabet till marken.
Ack, så mycket! ack, så litet!
arma stackare!
Ack, i mitt rum där jag hör dem med glasögonen!
Ack, i min bröstkorg,
när de köper kostymer!
Ack, i min vita smuts,
av dess sammansvurna träck!
Älskade vare medelsvenssons öron,
Älskade vare de som sätter sig
Älskad vare den okände och hans hustru,
vår nästa med ärmar, krage och ögon!
Älskad vare den som har löss,
den som bär en trasig sko i regnet,
den som vakar med två tändstickor över liket av ett bröd,
den som klämmer ett finger i dörren,
den som inte har någon födelsedag,
den som förlorat sin skugga i en eldsvåda,
och djuret den som liknar en papegoja
och den som liknar en människa,
stackars rike,
den rent eländige,
den stackars fattige!
Älskad vare den som hungrar och törstar,
men varken har hunger att släcka sin törst eller törst att stilla sin hunger!
Älskad vare den som arbetar per dag,
per månad,
per timme,
den som svettas av skuld eller skam,
den som på sina händers order går på bio,
den som betalar med det han saknar,
den som sover på rygg,
den som inte längre minns sin barndom,
och älskad vare den skallige utan hatt,
den rättfärdige utan törnen,
tjuven utan rosor,
den som bär klocka och har sett Gud,
den som har en heder och inte dör!
Älskat vare barnet som faller och alltjämt gråter
och mannen som har fallit och inte längre gråter!
Ack, så mycket!
Ack, så litet!
Arma stackare!