I ett förlösande kort tal som levererades i Lördags levererade Liberala ungdomsförbundets vice ordförande visheter av ett sällan skådat slag. Kärnan av vad han sa fick mig att rysa av medhåll. Det handlar om mer än politik, det handlar om människor som trivs med varandra. Den gemenskap som byggs mellan människor som trivs i varandras sällskap är av en sån styrka att det krävs mindre krig för att bryta sådana bindningar.

Göteborg har en förkärlek att ge sig själv och sina invånare gåvor, gåvor som uppskattas, ökar gemenskapen och lokal patriotismen i dess godaste form; kärleken till staden och viljan att önska sin stad allt väl. Liseberg, Konstmuseet och Ostindiefararen är sådana gåvor. I går startade den senaste av stadens gåvor till sig själv Kulturkalaset. Ett tidlöst flanerande mellan olika kulturyttringar från Lilla bomen upp till Liseberg ger en människa en kulturell upplevelseorgie så att själen och kärleken till staden inte kan annat än att lyftas till än högre höjder. Politikerna har varit eniga och kanske har det med att göra att även de haft samma insikt som Liberala ungdomsförbundets vice ordförande; det viktigaste för en politiker måste vara människan.