I Lördags gjorde jag ett av mina få yrkande på Liberala ungdomsförbundets kongress. Det gällde namnet på handlingsprogrammet. Första namnet som handlingsprogrammet fick i historien kom under kongressen i Höör 2005. Jag som då var Protokollchef skrev ihop programmetoch kände mig väl bevandrad i alla väl formuleradepunkter och i de som var mindre väl formulerade. Ett av min uttalanden från redigeringen spred sig via intranätet. Jag sa nåt i stil med: "om några år kan man se på det här handlingsprogrammet med samma distans som man ser på en teckning man målade som 5 åring" mycket riktigt ser jag på vissa av punkterna som togs då som lite naiva i förhållandetill den verkliga samhällsutvecklingen.

En eminent protokollsekreterare och ombud från Skåne hade till kongressen motionerat om att man skulle byta namn på programmet från "Vreden över människors ofrihet" till "Den lätta irritationen över människors ofrihet".

Jag tyckte i ärlighetens namn att det var något av det roligaste jag läst och såg genast kultvärdet i förslaget. Framtidens luffare skulle i generationer tala om detlegendariska namnet från Kongressen i Göteborg 2007. Så jag yrkade bifall till förslaget. Omröstningen kom och det var på röstläget jämt skägg mellan FS förslaget som var att behålla det gamla namnet och mitt yrkande. Jag ropade votering och jag observerade en lättpanik nere på FS bänken. Jag förlorade omröstningen och reserverademig med ett antal medreservanter vilket förvånade mig en aning.

I några timmar fick jag ett någotkyligt motagande från FS så jag fick fråga rätt ut om detförelåg nån enorm ilska mot mig. Blev försäkrad om att det i verkligheten bara var en lätt irritation som utlösts av panik då de trodde att det fannsen chans att jag skulle vinna omröstningen.

Förutom attnamnet hade varit kulthade det kanske kunnat ses som symptomatiskt att vi var i vrede under den gamla S regeringen men att det nu under den borgerliga bara innehade en lättirritation över reformer som inte dykt upp. Men kongressen gick som sagt i rubriken på att vara mer Vredgat politiskt korrekt än att satsa på kult värdet i det skånska förslaget. Jag tror att jag sällan haft så kul som i att yrka på ett legendariskt politiskt kulturvärde.