Jag var på Marstrand i Lördags och lyssnade till Leijonkungen Lars Leijonborg. Det var ett antal gånger då jag omväxlande rös av styrkan i mannen och omväxlande skrattade åt hans underfundiga skämt. In före talet kom en gammal god liberal som var borta ett anta år i nån slags radioskugga. Peter Örn som tvingades lämna partiet för Sveriges Radio, var där. Jag han samtala som hastigast med honom innan jag var tvungen att rusa och fick klarlagt att ännu har han inte gått med i rörelsen igen men håller på och känner sig för. Jag fick två förhoppningar av dagen på Marstrand. För det första att Lars inte på något sätt närmar sig pensionen utan kommer att vara aktiv politiker länge än. Och att en av samtidens bästa och mest beundrade Socialliberaler är på väg tillbaka, än har inte Örnen landat men jag hoppas att så sker och att detta blir ett fait accompli.