Nu har jag argumenterat i valfångst debatten av och till i över ett halvår att det är dags att skriva något om det. Det hela började för mig när mitt partis landstingsgrupp åkte till Island på konferens efter att Island gått mot IWC och börjat med valjakt. När de kom hem visades stolt upp bilder på den valkebab och grillade fiskmåsar de hade ätit där. Grymt omoraliskt och helt emot den partilinje vi fört sedan 1986 tyckte jag och fick några absurda älg jakts argument emot mig, det är viss skillnad på att jaga djur som finns i ett stabilt bestånd och att jaga utrotningshotade djur.

Häromdagen meddelade Islands fiskeriminister att Island upphör med valjakten av marknads skäl, folk köper inte deras valkött, tack gode gud för det. Samtidigt meddelar man att om Japan går med på att importera det Isländska valköttet så kan de börja igen.

Island har jagat vikvalar och fenvalar vilket är de valar som går runt Island. Det har sedan 1986 rått ett internationellt förbud på Valjakt utfärdat av International Whaling Commission. Detta var för att valbestånden i världens hav nått så katastrofalt låga nivåer. Under åren har det dock ändå fiskats i vad som kallats forskningssyfte samtidigt som stora bestånd av val dött på grund av utsläpp. Island var tills 2002 förhindrad att på egenhand inför kvoter då en majoritet av medlemmarna höll kvar Island på enbart observatörstatus i kommissionen. Men 2002 lyckades Island bli invald på grund av att den svenska regeringsrepresentanten tryckte på fel knapp.

Japan som länge suttit i kommissionen har aktivt jobbat för att förbudet skall hävas inte minst genom att nya medlemmar från tredje världen erbjuds ökat bistånd i utbyte. Värt att nämnas att beslutet är av en sådan kraft att det krävs tre fjärdedels majoritet för att häva det.
I och med att det hela tiden sker en viss jakt på val och att de hotade arterna aldrig lämnas i fred så har bestånden över 20 ökat ytters marginellt och det har att göra med att marina däggdjur rent generellt är extremt långsamma på att reproducera sig. Det rör sig i sammanhanget om sju av tretton valarter som är klassade som hotade av IWC.

IWC tillåter dock begränsad valjakt under det regelverk som erkänner ursprungsbefolkningars rättigheter till kulturellt viktiga näringar att vissa stammar får jaga en extremt låg andel val för egenförsörjning. Som exempel tillåts kustnära jakt till de inuitiska stammarna på östra Grönland men kvoten där är satt till 12 valar för perioden 2008 till 2012. Den Kommersiella valfångstkvoten är dock satt till noll valar och har så varit sedan 1986.

Jag säger ingenting om slaktmetoderna för det är inte det jag vänder mig emot utan jag vänder mig emot att det sker en kommersiell valjakt som hotar att utrota en hel biotop i havsmiljön med de uppenbara effekter detta får för dessa ekosystem.

Jag ifrågasätter inte heller att valkött skulle vara gott men ser inte den gourmandiska upplevelsen av att få äta detta kött som en motivering för att riskera utrotning av valarna. Hade valköttet inte varit gott hade det knappast varit ett problem från början. Visst med blotta ögat på siffrorna över vissa bestånd av val så kan de upplevas som stora men exempelvis runt 3200 fenvalar i havet runt västra grönland som 100 år tidigare innehöll hundratusentals, kanske till och med upp åt en miljon, är inte tillräckligt för mig för att motivera en god lunch.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=684531