Medias etiska glidning och oförmåga att dra egna gränser visar sig än en gång. Sist gällde det Jonas Bergström som efter den brutna förlovningen med Madeleine Bernadotte inte längre var en offentlig person men ändå jagades av media. Innan har det funnits otal av exempel där felaktiga antaganden och anklagelser från medias sida lett till häxjakter. Expressens påståenden om skådespelaren Mikael Persbrandt ledde till att tidningen fälldes i domstol men media tvekar ändå inte att fortsätta jaga honom. Andra exempel på medias felaktiga utpekanden på extremt svag grund är i hypen efter mordet på Anna Lindh 2003. Innan Mijalovic hade identifierats och gripits så förhörde polisen några andra personer varav två felaktigt pekades ut som mördare i kvällspressen.
Vad fanns det för grund för detta? - Ingen. Fanns det i dessa processer något tillfälle där medierna stannade upp och funderade på vad de sysslade med? Sa journalisterna någonsin stopp nu räcker det till sina redaktörer? Fanns det ett uns av vilja att be om ursäkt till de som de förföljt när de väl slutade? - Nej.
Vad tycker du om mediebevakningen kring din person den senaste veckan?
– Den har varit pressande. Som offentlig person får man räkna med hårdhänt granskning. Men sedan i onsdags är jag inte längre en offentlig person, men det tar nu inte medierna hänsyn till. Det lämnar mig med en dubbel maktlöshet. Jag kan inte försvara mig mot allt det som nu påstås och jag kan inte få min sak prövad i domstol eftersom det brott som jag anklagats för preskriberas efter två år. Vad som styrt Aftonbladet till publicering av oerhört grova anklagelser mot mig och om det verkligen är så vi vill ha det i Sverige – det hoppas jag verkligen att vi både får prövat och diskuterat så småningom
Detta är ett citat ur dagens DN där den förre ministern Sven-Otto Littorin svarar på DN:s frågor kring det drev som jagat honom med en obekräftad anklagelse om sexköp. Den sista meningens resonemang om det här är en rimlig tågordning i Sverige. Att medier utan i stort sett några bevis som helst går i bräschen för vilseledande publicering av rykten och anklagelser - Är det så vi vill ha det i Sverige? Är detta inte en metod som i grunden urvattnar den mediala trovärdigheten? Kan man lita till den information som media förmedlar? Är inte den mediala avsaknaden av etik ett problem som undergräver dess roll som vårt samhälles tredje granskande och balanserande makt? Kan det vara så att vi faktiskt behöver se över lagstiftning för att hindra media från att jaga icke offentliga personer på allt för frivolenta grunder? Jag lutar åt ett ja för media visar allt för ofta att de saknar förmågan till eftertanke och återhållsamhet.
0 kommentarer