Detta inlägg skrivs i huvudsak för att på något sätt sammanfatta mina intryck av Almedalsveckan 2010. Självfallet skedde en massa mer saker där som jag inte tar upp. Detta året bodde jag i Visby istället för på andra sidan ön som var fallet för ett år sedan. Vädret var fantastiskt och Partiledartalen var inte fy skam de heller. Under Jan Björklunds tal satt jag på en gräsplätt framför scenen i en T-shirt som var för liten för mig. av någon anledning tar de som med glädje kan böra mindre storlekar ofta de större i syfte att ha dem som nattklädnad, detta ogillas starkt :-P.

Jag var på en uppsjö av bra och intressanta seminarier och debatter. Den viktigaste tog nog Svenska Kyrkan som totalt sopade banan med Nationaldemokraterna på hamnplan. Prästen som utmanade dem på en värdegrundsdebatt var lugn och talade med själ, hjärta och benhårt värdeövertygelse. Han stod och såg ledaren för nationaldemokraterna i ansiktet hela tiden och inte för en sekund kunde nationaldemokraten möta hans blick, troligen av skam. Att se kyrkan ta den debatten och så totalt utklassa intoleransen och ondskan var något av de bästa jag sett!

Något av det mer udda var Gudrun Schymans uppeldning av 100 000 kronor vilket får ses som en ren form av plakatpolitik. Att sedan TV4:s reporter hjälpte till enligt tidningen Resumé gör det inte särskilt mycket bättre.

Fotot är från TV4 och hämtat på Resumés hemsida här

Maten var självfallet ett starkt inslag under samtliga seminarier. Vill dock understryka att jag INTE tog del av det så kallade seminariet om ekologiska hamburgare som Max hamburgare anordnade varje dag. Lätt osmakligt att rata bra och vettiga seminarier som serverar riktig och gedigen mat för att ge sig hän åt samma skitmat som man kan få tag i var som helst och när som helst. Sedan behöver man bara bara ha läst lite i Eric Schlossers bok om snabbmatslandet, eller sett filmen baserad på den samma (Fast food nation) för att vara allmänt skeptisk till att ens vilja köpa en enda hamburgare till i sitt liv. Kan här villigt säga att jag var på McDonalds i Visby och tog in en Ceasarsallad vilket var en av de djävligaste sallader jag någonsin ätit. Ceasarsallad är helt klart min favoritsallad och jag tar ofta in den på resturanger och kaféer som serverar den. McDonalds version av Ceasarsallad är dock ett hån mot allt det som kännetecknar salladen och då skall vi inte förglömma det största hånet som den taffliga ursäkt till Ceasardressing som de serverade. Den rivna Parmesanen var dessutom utbytt mot vad som närmast kan beskrivas som det förtorkade och hyvlade slutet på en Edamer. Dessutom mådde man regalt illa efter salladen.


Jag lämnade Gotland med mitt resesällskap klockan 17.00 på torsdagen med visst vemod. Jag hade helt klart kunnat stanna resten av veckan också vilket jag med största sannolikhet kommer att göra nästa år. I år var det större än någonsin vilket det har varit varje år så jag ser fram emot nästa års rekord! Det är en enormt rolig cirkus där hjärtat av alla beslutsfattare samlas i en vecka varje år och man springer på den ena profilen efter den andra i visbys krumma gränder och fantastiska torg! Jag är helt klart peppad inför höstens val.