Aftonbladets agerande i samband med deras anklagelser gentemot förre arbetsmarknadsministern verkar nu hamna under lupp och det bör de verkligen. Här är några stycken ur dagens ledare i GP:

Nu hävdar emellertid Littorin och hans tidigare pressekreterare att en sådan dementi gavs redan under kvällen före avhoppet. Pressekreteraren säger till och med att Aftonbladet erbjudits en skriftlig dementi, något som den politiska reportern och tf ansvariga utgivaren Lena Mellin inte säger sig känna till.


Mycket talar för att Aftonbladets eget agerande kommer att hamna mer i fokus för den fortsatta debatten. Både Mellin och tidningens chefredaktör Jan Helin förklarade under gårdagen att om Littorin bara från början avvisat påståendena om sexköp skulle Aftonbladet aldrig ha publicerat uppgifterna. Det är ett resonemang som skapar stora frågetecken kring vilken grund tidningen haft för sina påståenden. Anser man sig ha tillräckligt på fötter i sak, är ju inte en dementi från en utpekad person det avgörande för om en publicering skall ske eller inte.

Ja Aftonbladets agerande i den här frågan blir bara mer och mer underlig. En dementi kom från hans pressekreterare, en person som har som sin främsta och första arbetsuppgift att kommunicera och vara mellanväg till pressen. Det finns inte stor rimmlighet i kravet att ministrar och politiker som är utsedda och valda för att göra vissa jobb ska stå pressen till förfogande hela tiden, då hade de knappt fått göra annat. Det är exempelvis inte så konstigt att de amerikanska presidenternas presssekreterare är några av de mest publika personerna i presidentstaben. Den enkla anledningen är att det är de som för fram till och får alla frågor från media och presidenten kan fokusera på sin dagordning och sitt ledarskap med vetskap om att den granskande makten ändå har en kanal in för att göra sitt jobb. Medierna vet att pressekreterarens ord är godkänna som de officiella och förmedlar presidentens åsikter i frågan. När arbetsmarknadsministern fortfarande var minister så dementerade han Aftonbladets anklagelser via sin pressekreterare, ett officiellt och godkänt ombud och detta vet aftonbladet, ändå publicerar de anklagelserna När han sedan är privatperson dementerar han igen via sitt juridiska ombud vilket också är ett officiellt och godkänt ombud.

Aftonbladets ansvarige utgivare Lena Melin vägrar erkänna att de valt profithungern framför pressetiska överväganden och svarar som ett surt och grinigt barn i den egna tidningen:

Jag uppfattar absolut inte att det uppkommer en dementi. Vi säger att vi vill prata med Littorin själv och att vi inte gör det via ombud...

Och i slutet av artikeln:

Jag säger det igen, vi pratar inte genom ombud.

Okej låt gå för att Aftonbladet ville ha någon form av personlig kommentar för påståendet, men hur var det nu ministern svarade på Visby flygplats? var det inte "nej, nej nej" ? Jo det var det men så här väljer Lena Melin att tolka det i samma artikel:

– När reportern konfronterade honom med uppgifterna säger Littorin först ”nej, nej, nej”, vilket jag uppfattar som att han blir överumplad av frågan

Jag vet inte hur det är med Lena Melin men jag har i alla fall uppfostrats med mantrat att "nej betyder nej" den här glidande tolkningen att "han sa nej men menade ja" är väl just det som är våldförarens eviga ursäkt när den inte kan erkänna och inse att den gjort fel?

Expressen, som är en minst lika god kålsupare som Aftonbladet när det kommer till att publicera nyheter utan särskilt stark grund, har publicerat ett telefonsamtal ord för ord där allt dementeras redan samma dag som ministern konfronteras på Visby flygplats. I sin artikel förklarar även Statsministerns pressekreterare att Aftonbladet erbjöds en skriftlig dementi via mail direkt från ministern. Allt detta förnekar Lena Melin i tidningen. En dementi kom klart och tydligt och Expressen synliggör Lena Melins brist på etiskt förhållningssätt bäst i denna passus ur samma artikel (i stycket innan står ett citat från Aftonbladets Jan Hellin som hävdar att ministern inte dementerade förr än efter publiceringen):

Samma version gav Lena Mellin, ansvarig utgivare för Aftonbladet under Jan Helins semester, när hon intervjuades i den egna tidningen i går:
- Hade Sven Otto Littorin sagt att han absolut inte köpt sex av den här kvinnan så hade vi inte publicerat uppgifterna.
I Sveriges Radios "Studio Ett" fick Lena Mellin i går eftermiddag frågan av programledaren: "Om han hade förnekat uppgifterna, då hade ni inte publicerat?"
- Nej, svarar Mellin i radiodebatten.
Även i en intervju i dagens Svenska Dagladet upprepar hon samma sak: "Hade ni avstått från publicering om han nekat till anklagelserna?" frågar SvD-reportern.
- Då skulle vi absolut inte ha publicerat, svarar Lena Mellin.
Men Sven Otto Littorin och statsrådsberedningen förnekade flera gånger sexköpsanklagelsen.

Den förre arbetsmarknadsministern kan inte få prövning eller någon form av total upprättelse. I och med att han anklagas av en blaska för ett brott som är preskriberat kan anklagelsen aldrig prövas i domstol. Det finns heller ingen annan instans som kan göra en trovärdig och neutral granskning eller undersökning kring vad som har hänt. Kvar står en tidning som tjänat multum på lösnummerförsäljning och en man som förnekar och dementerar men ändå måste leva vidare med att det finns ett tvivel kring om han köpt sex eller inte. Aftonbladets agerande i denna fråga, som jag i ett tidigare inlägg redan karaktäriserat som djupt oetiskt i en rad av andra oetiska publiceringar, framstår ju mer tiden går som än mer vanskligt och tvivelaktigt Jag har inte särskilt stort förtroende för dem sedan tidigare och inte blir det större av detta.