Att vara friårsledig innebär en lägre framtida lön. Ett år efter ledigheten tjänar de som varit lediga i genomsnitt 3 % eller 600 kr mindre per månad än de annars skulle ha gjort. De friårslediga arbetar i samma omfattning efter friåret som de skulle ha gjort om de inte hade varit lediga. Sjukfrånvaron påverkas inte heller av friårsledigheten. Resultaten antyder dock att anställda som är äldre än 60 år går i pension tidigare om de har varit friårslediga.

Vad vi dessutom vet är att det främst var kvinnor i låglöneyrken som tog ut friåret. Så förutom att de hamnade i snitt 3% efter sina kollegor i löneutvecklingen och tenderade att gå i pension tidigare så blev konsekvensen av de missade pensionspoängen att de dessutom gick in i ett tillstånd där de blir bland de pensionärer som får lägst inkomst och ofrånkomligen blev fattigpensionärer. För varje ärlig feminist så kan man inte säga annat än att friåret är ett skolexempel på en kvinnofälla, och det är oacceptabelt att man år 2010 skulle ge sig i kast med att skapa nya strukturer för ojämnlikhet på arbetsmarknaden mellan könen. Så istället för att öppna upp en arbetsmarknad föreslår man en struktur för att sända lågavlönade kvinnor in i en ålderdom med låg inkomst och begränsade förutsättningar för ett gott liv på ålderns höst. Folkpartiets skolborgarråd i Stockholm, Lotta Edholm, har bloggat tänkvärt om detta och konkluderar att friåret ligger väldans bra i den papperskorg där regeringen stoppade den efter 2006.