Detta inlägg skrivs i huvudsak för att på något sätt sammanfatta mina intryck av Almedalsveckan 2010. Självfallet skedde en massa mer saker där som jag inte tar upp. Detta året bodde jag i Visby istället för på andra sidan ön som var fallet för ett år sedan. Vädret var fantastiskt och Partiledartalen var inte fy skam de heller. Under Jan Björklunds tal satt jag på en gräsplätt framför scenen i en T-shirt som var för liten för mig. av någon anledning tar de som med glädje kan böra mindre storlekar ofta de större i syfte att ha dem som nattklädnad, detta ogillas starkt :-P.
Jag var på en uppsjö av bra och intressanta seminarier och debatter. Den viktigaste tog nog Svenska Kyrkan som totalt sopade banan med Nationaldemokraterna på hamnplan. Prästen som utmanade dem på en värdegrundsdebatt var lugn och talade med själ, hjärta och benhårt värdeövertygelse. Han stod och såg ledaren för nationaldemokraterna i ansiktet hela tiden och inte för en sekund kunde nationaldemokraten möta hans blick, troligen av skam. Att se kyrkan ta den debatten och så totalt utklassa intoleransen och ondskan var något av de bästa jag sett!
Något av det mer udda var Gudrun 
Schymans uppeldning av 100 000 kronor vilket får ses som en ren form av plakatpolitik. Att sedan TV4:s reporter hjälpte till enligt tidningen Resumé gör det inte särskilt mycket bättre.
Fotot är från TV4 och hämtat på Resumés hemsida här
Maten var självfallet ett starkt inslag under samtliga seminarier. Vill dock understryka att jag INTE tog del av det så kallade seminariet om ekologiska hamburgare som Max hamburgare anordnade varje dag. Lätt osmakligt att rata bra och vettiga seminarier som serverar riktig och gedigen mat för att ge sig hän åt samma skitmat som man kan få tag i var som helst och när som helst. Sedan behöver man bara bara ha läst lite i Eric Schlossers bok om snabbmatslandet, eller sett filmen baserad på den samma (Fast food nation) för att vara allmänt skeptisk till att ens vilja köpa en enda hamburgare till i sitt liv. Kan här villigt säga att jag var på McDonalds i Visby och tog in en Ceasarsallad vilket var en av de djävligaste sallader jag någonsin ätit. Ceasarsallad är helt klart min favoritsallad och jag tar ofta in den på resturanger och kaféer som serverar den. McDonalds version av Ceasarsallad är dock ett hån mot allt det som kännetecknar salladen och då skall vi inte förglömma det största hånet som den taffliga ursäkt till Ceasardressing som de serverade. Den rivna Parmesanen var dessutom utbytt mot vad som närmast kan beskrivas som det förtorkade och hyvlade slutet på en Edamer. Dessutom mådde man regalt illa efter salladen.
Jag lämnade Gotland med mitt resesällskap klockan 17.00 på torsdagen med visst vemod. Jag hade helt klart kunnat stanna resten av veckan också vilket jag med största sannolikhet kommer att göra nästa år. I år var det större än någonsin vilket det har varit varje år så jag ser fram emot nästa års rekord! Det är en enormt rolig cirkus där hjärtat av alla beslutsfattare samlas i en vecka varje år och man springer på den ena profilen efter den andra i visbys krumma gränder och fantastiska torg! Jag är helt klart peppad inför höstens val.
Helt klart roligaste valaffischen på riktigt länge presenterade Folkpartiet inför årets valrörelse. Texten hänvisar till filmen Karate Kid från 1984 där en mobbad kille får hjälp av hantverkaren och Karatemästaren mr. Miyagi att lära sig och förstå Karate och att det inte bara är ett sätt att slåss. Miyagi lär ut tekniken genom att grabben, Daniel får göra lite olika sysslor för honom som att exempelvis vaxa hans bil och lägga golv. "Wax on -wax off" var verkligen referens ord för mig när jag växte upp och Karate kid med uppföljare är verkligen kult.
Jag var bara ett år när den gjordes men den var en av de där filmerna som visades varje år på tv under 80 och 90-talet. D
et var inte så många år sedan jag såg den senast som en sen visning på någon av de fria tv-kanalerna. Man kände verkligen känslan i sättet att skapa den här sortens kamp-dramer. Karate kid var som Rocky fast en tonåring istället för en avdankad boxare. Du hade det personliga dramat i att vara den nyinflyttade killen som mobbades i skolan, du hade musiken med survivor som skapade en riktigt bra stämning och sedan hade du finalen där Daniel-san genomgick eldprovet i en karatematch. Att sedan Pat Morita som spelade mr. Miyagi nominerades till en Oscar för bästa manliga biroll förtar inte heller filmens kvalitet och betydelse för de som var kids när den var i ropet.
Det krävs visserligen att man sett filmen för att fatta referensen på valaffischen men vi är nog ett antal 70 och 80-talister som kommer att smila gott när vi ser dessa affischer i valrörelsen! Och vi kommer i alla fall förstå referensen till relationen mellan lärlingen och hans mästare. Har ni inte sett filmen rekommenderar jag den starkt!
Wax on - wax off -for the win!
Den översta bilden är hämtad här och den understa är folkpartiets valaffisch
iv 3. Anledningen är väldigt enkel. Jag vill inte gå med i Hotell och resturangfacket av den enkla anledningen att det är en organisation som förutom att legitimt vilja företräda mig gentemot mina arbetsgivare så vill de formulera och vara språkrör för politiska åsikter jag inte har. Dessutom pyntar de ut en del av min medlemsavgift till ett parti jag inte stödjer, jag har ingen opt-out. Alfa-kassan är ett dåligt alternativ av den enkla anledningen att de inte har hand läggningsförmåga att faktiskt vara ett snabbt och effektivt försäkringsalternativ om jag skulle bli arbetslös. Så jag sparar mina slantar och söker efter bättre alternativ. 
Bilden är hämtad här
Med viss fasa läste jag idag en ledare i Tidningen Ångermanland på nätet som konstaterade att S i Kramfors nu kunde fira att de suttit vid makten i 80 år (!!!)....
Vår enastående EU-minister Birgitta Ohlsson ger i dagens UNT miljöpartiet en bredsida angående deras förvrängda syn på solidaritet. Slutklämmen lyder:
Miljöpartiets mantra är tänk globalt – handla lokalt. Folkpartiets uppmaning är; tänk gärna globalt men handla också globalt. Det är inte protektionism som minskar fattigdomen i världen utan ökad handel.
Helt rätt Birgitta! Det är bara om de fattigaste producenterna runt om i världen får tillfälle att sälja sina produkter till oss i västvärlden som de rimligen har chansen att på egen hand häva sig ur fattigdom. Det protektionistiska Miljöpartiet ser inte detta.
Liberal seger '10!
