I media rapporteras att Socialdemokratin i Göteborg tänker stänga ner Konsthallen vid Götaplatsen för att om 4-5 år öppna en konsthall i periferin på backaplan. Visst kan det vara trevligt med en konsthall på backaplan också men det finns faktiskt plats för två. Konstmuseumet ställer ut ett brett utbud av olika stilar och verk men fokuserar inte i utställningar på de samlade gärningarna hos enskilda samtidskonstnärer. Det gör konsthallen. Det är skildringen av de samtida kulturella egenheterna som gör dessa konstnärer unika. De är inte sporadiska porträttmålare av potentater. De speglar och avbildar sammanhanget i den värld de lever i.

Det kan lätt sägas att det är smalt, det stämmer. Men samtidigt måste det finnas utrymme för den smala konsten särskilt som den är så grymt kvalitativ. Samtidskonsten är en av få som verkligen förmedlar avsändarens budskap direkt. Det är inte Karl XII:s likfärd, badande dalkullor eller tjädrar som leker. Det är kvicka observationer som ger åskådaren insikt om detaljer de annars skulle passera. Den klassiska konsten har även den en arena, och är väldigt bra. Den klassiska konsten kan dock inte ersätta behovet av samtidskonst.

Att stänga konsthallen innebär att man raderar ut det nätverk av bienaler och sammanhang som hallen verkar i. Att stänga konsthallen och säga som Nyhus att konstmuseet kan härbärga samtidskonsten är som att säga att historien nått sitt slut. att samtiden inte behöver skildras, att det enda som behövs är den klassiska stilen. GP:s Gabriel Byström uttrycker det bra i en krönika där han bland annat skriver: