Expressen noterar att inga partiledare vill kommentera en bruten förlovning. Mona Sahlin hänvisar helt riktigt att det är en fråga om deras privata sfär. Detta är en rågång som den allt mer journalistiskt vacklande kvällspressen uppenbarligen inte kan se skillnad på. Dag ut och dag in har Aftonbladet och Expressen producerat den ena mer taffliga artikeln efter den andra om parets förehavanden Smygfoton, som i vissa fall varit så suddiga att det hade kunnat vara Elvis på bilderna, har publicerats och förstoppade så kallade hovreportrar har än taffligare klätt ord på deras privatliv. Min gissning är att det inte gjorde saken lättare för dem att reda ut vad som var vad. Om man går till den länkade artikel ser man nedan under rubriken "läs också" 25 (!!!) andra artiklar som publicerats de senaste tre dagarna.

Uppdaterat: SvD visar att trots att det uns av allmänintresse som möjligen kan ha legat i bevakningen av de förlovade och att de bett om att få vara i fred så jagar dessa smvetslösa jakaler dem ännu.

Den mediala uppfattningen om vad som är väsentlig och viktig information för allmänheten måste jag säga är minst sagt skev. Det är också något som bör väcka frågan om vad medias roll i vårt samhälle egentligen är. Hur många gånger ställer sig inte den mediala masspsykosen till doms över individuella tragedier och, rätt ofta, jagar oskyldiga människor in i väggen. Exemplet med just Expressen som helt felaktigt jagade Mikael Persbrandt och rapporterade honom som intagen på klinik för några år sedan blev dessutom en fråga som fick prövas i domstol gentemot tryckfrihets grundlagen. Godtyckligheten inom kvällsjounalistiken kan nästan inte vara större.

Media utgör verkligen den tredje makten i vårt samhälle, det är en enastående makt och när den granskar politiken och de förslag vi politiker lägger fram och som kan bli lag då fungerar det som bäst. När man behandlar fakta och speglar konsekvenserna av den verkställande och beslutande maktens göranden är den tredje granskande makten som bäst. Men när den urartar och istället granskar en politikers personlighet istället för politikerns politik, när den jagar och förföljer skådespelare och familjemedlemmar till skådespelare och makthavare då går den för långt. Då missbrukar man den tredje maktens ställning då tränger man in i enskilda människors privata sfär och det är inte okej. Det kanske är dags för en översyn av tryckfrihetsförordningen så att den mediala friheten balanserar bort den moderna masspsykosen och istället fokuserar på journalistikens granskande och upplysande uppgifter.

Bilden ovan får gestalta den vansinniga mediala jakten efter oväsentligheter. Bilden föreställer pressens fotografer den 17 november 1992 någon dag efter att Bill Clinton valts till USA:s president. Deras katt Socks vandrade som vanligt omkring utanför Guvernörens bostad i Littel Rock Arkansas när medias fokus helt plötsligt hamnade på katten, utan rimlig anledning och utan något som helst granskande journalistiskt värde. Bilden är hämtad HÄR.

Läser med viss glädje i dagens SvD att upp till en miljon väljare är beredda att korsa blockgränserna i frågan om vilket parti de röstar på i höst. Detta innebär att den del av befolkningen som kommer att avgöra det här valet blir de som trognast kommer att lyssna på förslag och argument innan de bestämmer sig. Allt detta bådar gott inför höstens valrörelse. I artikeln konstaterar de stora elefanterna att valspurten kommer att bli avgörande. Jag håller inte med dem helt i detta. Visserligen är valspurten viktig i det avseendet att man verkligen kan avgöra vitaliteten i partiledarnas prestationer men jag tror inte att det är då den här miljonen människor bestämmer sig. Jag tror att de bestämmer sig idiosynkt under resans gång, omvärldsfaktorer och den frekvens med vilken de faktiskt möter pålästa politiker kommer att vara avgörande. Det enskilda mötet som man gör när som helst eller varje dag med människor man inte känner är det som kommer att avgöra det här valet. Det här valet kommer att avgöras ansikte mot ansikte där man stöter och blöter sina förslag gentemot väljarens verksamhet. Det om något bådar gott för folkpartiet!

Efter en lång och utdragen process har ikväll folkpartiet Göteborg antagit en valplattform. Mycket är bra politik som jag håller med om. Andra delar är sådana där jag tillhörde en minoritet på mötet. Ibland är det så när stora elefanter dansar.... kan notera med viss sorg att Jonatan Maczniks röst inte var med på mötet då han legat hemma sjuk i ett antal dagar.

I vilket fall som helst är jag inte kandidat till kommunfullmäktige utan istället regionfullmäktige. Regionprogrammet är även det på väg att antas i en rätt lång process. I det utkastet har jag dock ännu inte hittat några frågor där jag ställer mig i opposition vilket är en fördel som jag är företrädare för den politiken när den antas.

Detta är nu det nya utseendet på min blogg inför valet till Regionfullmäktige i höst. Jag är nummer 5 på Folkpartiet Liberalerna Göteborgs lista. Alla gamla inlägg från gamla bloggen ligger kvar och ni trugade som letat upp all poesi i arkiven kan fortfarande läsa detta :-P I övrigt blir det politik här!

Lev väl!

Daniel Andersson