S vill diskutera prylsamhället skriver DN i en intressant rubrik. Om man bortser från det intressanta i att media hänger sig åt en konstant patologisk förkortningsfetisch så fort det kommer svenska politiska partier och på det sättet konstant suddar ut de ideologiska ställningstaganden som kan förekomma i partinamnen, så är det prylsamhället och efterfrågan på diskussion som är det spännande här.

S efterfrågar i själva verket inte diskussion utan de initierar en genom att genomföra ett rådslag om miljön. Det är självfallet alltid tacksamt för ett parti med en marknadskritisk ideologi att rikta in sig på fri handel som den stora miljöboven och nu då även på den enskilt starkaste aktören på marknaden; den enskilde konsumenten. I DN artikeln står det att läsa:

Enligt underlaget för rådslaget krävs det en omställning från konsumtion av varor till mer av tjänster och upplevelser, för att jordens resurser ska kunna bära de påfrestningar de utsätts för.

Vad Socialdemokraterna dock missar i det här sammanhanget är att konsumtion av varor i stor utsträckning är konsumtion av upplevelser. Det kan gälla musik, film, spel eller apparaterna vi vill ha för att kunna få en så genuin upplevelse av produkten som möjligt. Det finns alltid en viss efterfrågan på tjänster upplevelsen som en live konsert kan innebära eller att se en rulle på bio, men den råaste av konsumtionens regler lyder att vi letar efter de produkter som vi upplever hamnar närmast vår a preferenser av det som bär bästa möjliga kvalitet till lägsta möjliga pris. I preferenserna lägger vi sedan till våra egna moraliska preferenser. En del vill i politiskt avståndstagande från Kina inte köpa äpplen från Kina. Andra tycker det är bäst att köpa närproducerade varor medens andra föredrar att köpa krav eller rättvise märkta varor. Allt detta ingår i våra egna konsumentpolitiska preferenser och det är därför produkterna finns. Så länge vi har en upplevelse kring det vi konsumerar så skapar vi marknaden för just den produktens existens.

Ett annat exempel på vad jag menar med att varor är upplevelser är om vi säger att jag skall köpa ett par jeans. Jag kan tralla in på Dressmann och köpa ett par jeans för 399 kr eller så kan jag gå in på JC och köpa ett par Lewis jeans för 1600 kr. I bägge fallen så skulle jag i det faktiska köpa ett par jeans som är 50 till 100 kr bomull och produktionskostnad i och med att de tillverkas på nästan samma ställe. Skillnaden är att jag i Lewis jeansen skulle betala mer för upplevelsen av jeansen, att bära ett plagg som det lagts ner en viss mängd tid på att designa och ta fram och som bär en viss nivå av kvalitetsrykte kring märket. Mitt slitage av produkten skulle vara det samma oavsett vilka jag hade valt men upplevelsen skulle vara olika.

Skall jordens resurser räcka till och klara av konsumtionen så måste den miljötekniska utvecklingen dock ta fart ungefär på det sätt som Hans Rausing satsar på en ny generation av förpackningar i Ecolean. Förpackningar som har en större förmåga att absorberas och brytas ner i naturen än vad dagens har. Vi måste ställa högre krav på transport- och produktionsleden och det vi främst kan rikta in oss på är att säkerställa att miljöslitage blir dyrare. Men det påverkar bara marknaden i den mån att man funderar en extra gång i relationen kvalitet, pris och upplevelse. Och så länge vi vill fortsätta att konsumera upplevelser så kommer marknaden att finnas men krymper den bort så försvinner snart produkten. Detta visas inte minst i exemplet klor blekt papper. I början av 90-talet visades en dokumentär kring hur klor blekningen av papper hade en ödestigen effekt på vår närmiljö. I Sverige fanns det vid det tillfället bara en leverantör utav papper som inte var klor blekt och efterfrågan på detta papper blev enorm. Extremt snabbt blev papperstillverkarna och leverantörerna i Sverige tvungna att helt ställa om sin produktion av pappret och vips så var klor blekningen av papper i Sverige över i och med att konsumenternas upplevelse av papper förändrades och marknaden skiftade så påverkades producenterna direkt av utvecklingen och en produktion som inte längre var önskvärd försvann.

Miljöteknik och konsekvent upplysning kring olika produkters miljöpåverkan tror jag är det i särklass bästa sättet för konsumenter att kunna göra medvetna val som i slutändan har en effekt på vår miljö. I övrigt bör vi låta den politiska styrningen vara därhän prylfantaster eller ej.