Jag hade förväntat mig en massa rabalder och top folkpartister som blev dömda för inblandning i dataintrången. Nu blev det en gammal luffare, en ssuare och en journalist som dömdes. Inte ens den andre lufaren som sagt att han gått in vid ett tillfälle dömdes för intrånget. Jag blev förvånad men är samtidigt lättad över att det gick som det gick. Det var ett fall där ord stod mot ord och segrande blev rättsäkerhetsprincipen. Det fanns inga andra bevis mot Jakobsson och Westerberg än utalandena från den nu dömde luffaren. I objektivitetens namn och med rättssäkerhets prinsipen i första rummet kunde de då inte dömmas för något brott. Faktum är att de enda som dömdes var de som hade erkännt det hela, frågan är om de hade dömts om de nekat till brotten?

På dagens DN debatt skriver en av advokaterna om hur S gjorde en falsk anmälan och använde rättssytemet i politiska syften.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=644087

Där till ställs frågan om offentlighetsprincipens död i rellation till rättegången. Viktiga saker att fundera över

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=554&a=644214

Jag har i ett tidigare inlägg nämnt Carl B Hamilton som en god person att föra fram som partiledare, i sammband med att Ceclia Malmström sa nej, och ju mer jag tänker på saken desto säkrare blir jag på att Hamilton skulle kunna vara rätt person för att leda Folkpartiet Liberalerna. För det första har han varit med länge i politiken och är välkänd ute i folkpartilandet. Han har till skillnad från många andra en väldig bredhet både inrikespolitiskt och utrikespolitiskt från EU nämnden. I grunden är Hamilton nationalekonom Professor i det samma även om det nu mer är Emeritus.

Så hur vet jag att han skulle passa som folkpartiledare? Jo, det är enkelt, han skrev i sitt nyhetsbrev den 18 April, där han förordade omval av Lars Leijonborg, följande:


"Målet.
Låt mig starta med att definiera målet för oss partiaktiva som att det skall gå bra för folkpartiet under mandatperioden.
Två uppgifter.
Om det skall gå bra för fp krävs fokus i arbetet, och framgång, på två områden.
För det första att fp och våra statsråd levererar, dvs. ger tydliga och allmänt uppskattade bidrag i regeringsarbetet och bidrar till att alliansregeringen blir framgångsrik. Vad kan vara viktigare än att axla detta ansvar när vi nu äntligen kommit i regeringsställning?
För det andra att partiet gör en omstart efter valmotgången. Det innebär för våra partiaktiva att de - enskilt och i grupper - skall söka vara kreativa och öppna för att utveckla analys och ståndpunkter av frågor på olika politikområden, och även ompröva en del gamla sanningar och positioner. Bara genom träget, tydligt och kompetenshöjande arbete får vårt parti fler profilfrågor och fler profilerade partiföreträdare, lokalt och nationellt.
För båda dessa områden krävs dessutom kompetent kommunikationsarbete, dvs. att det framgår utanför en liten och redan initierad krets vad som uträttas.
Om vi misslyckas med dessa två uppgifter kommer vi att misslyckas i valet 2010."

Han egna ord är det i särklass mest övertygande om att Carl B Hamilton är rätt person att leda Folkpartiet, så åter igen:

Carl B Hamilton for President!

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=642871

Socialministern har nu tvingats flytta på en statssekreterare för att det finns misstanke om att hon är jävig som utredare av apoteksmonopolet. I just detta fall handlar det om att hon är gift med en karl som arbetar som konsult åt Apoteksbolaget.
Många om inte de flesta har nog en törn i sidan åt apoteket beaktat de fall då man:
1. Fått sitta timmar i receptkö. 2. Försökt köpa huvudverkstableter när det är stängt. 3. Bor i en del av landet där apoteket inte finns utan hänvisas till en mack med apoteksfilial på postorder.

Det finns dock nyanser i detta som måste framhållas som väldigt goda och som väger till fördel för monopolet, man möts oftast av en oerhört kunnig personal med vars direktion man med lätthet kan hitta rätt medikament mot månadens krämpa. Värre än monopolet tycker jag dock att det är när det förmyndas från statsorganisationen om vilka receptfria läkemedel som alls får säljas. Tänker främst på produkter som ögondroppar och kanadensiska förkylningsmedeciner. Vem vet om några år kanske Hägglund har reformerat fram några filialer av Duane & Reade på våra gator och torg.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=678&a=643011

Ja då blev listan på tänkta efterträdare genast mycket kortare. Den många hoppats på som en messias i partiet tackade idag nej till att ställa sig till förfogande som partiledare.

Kvar finns allså Jan Björklund som vi vet att det finns en bred uppslutning bakom ute i landet. Skillnaden kommer nog inte vara n åt som gör Leijonborgs kritiker så mycket gladare. Kanske får man börja fråga andra goda liberaler som Carl B Hamilton om att ställa upp....

Det får nog bli min linje...Carl B for president!

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=642871

http://www.vk.se/Article.jsp?article=116076

När jag gick med i Folkpartiet under valrörelsen 2002 så kallades vi unga som kommit med i efterhand för Leijonungar av någon käck partist i Göteborg. När jag idag vaknade på morgonen kände jag en otrolig stolthet över den ledare som Liberala ungdomsförbundet har idag.

Frida Johansson Metso står som ett ljus i mörker när hon, i Göteborgs -Posten, förklarar varför Luf aldrig krävde Leijonborgs avgång samt den frenesi med vilken lösnummersjournalisterna har legat på för att få fram ett avgångskrav. Frida klarade det som många andra lokala ledare i landet misslyckades med, att säga: nej vi vill ha honom kvar.

Kanske är det första partiledaren sedan Ahlmark som avgår utan ett krav från ungdomsförbundet på honom att gå. När andra ledare inom folkpartilandet visat upp tecken på nervositet och paranoiditet så har Frida visat upp de starkaste liberala sinnelagen som man vill ha från en ledare, Besinning, Insikt, Upplysning och Styrka.

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=114&a=341405

Dagen då Leijonkungen medelade sin avgång har ännu inte hunnit gå mot sitt slut innan spekulationerna om efterträdarna går i trav och galopp termer. Vem som är favorit och vem som har en lång startsträcka. Vissa som frågas av media säker klart nej, som exempelvis Ullenhag och Sabuni. Andra vill inte säga nåt definitivt som Björklund medans en fjärde Malmström gör sig oanträffbar för pressen och säger att besked ges senare.

Det är oundvikligen så att Malmström och Björklund är favoriter och jag tror att bägge skulle vara extremt duktiga som partiordföranden. Det finns dock anledning till att anta att de som säger att de skulle bli en direkt skillnad i politiken beroende på vem man väljer, bedrar sig kraftigt. Cecilia Malmström har varit med i partistyrelse och partiledning länge. Hon är inte känd i den inrikespolitiska debatten kanske främst därför att hon egentligen aldrig har opponerat sig mot den. På det internationella området kan hon agera likt en gudinna och formulera god och vettig liberal politik. Inrikespolitiskt har hon främst accepterat politiken genom det tysta bifallet. Något som gjorde att vissa LUF distrikt inte ville driva kampanj för henne i Europaparlaments valet 2004 då hon inte tog avstånd till det förvirrade förslaget om övergångsregler. Det var förvirrat för i slutändan så röstade hela Folkpartiet emot förslaget i riksdagen.

Till höstens landsmöte kommer det finnas platser i parti presidiet att fylla och jag tror att Cecilia Malmström och Folkpartiet skulle må bra av att hon intog posten som vice partiordförande och därifrån utvecklar en egen politisk plattform och profil. Med detta sagt så sitter Jan Björklund rätt bra på posten som partiordförande.

Sedan vet jag inte definitivt men det rycktas om att Marit Paulsen inte ställer upp till andre vice partiordförande. Skulle detta vara sant så finns det två i partiledningen från det kommunala området att satsa på där Helene Odenljung från Göteborg eller Håkan Lindh från Skellefteå. Bägge är grymt kompetenta och klarar att lyfta sina partiavdelningar oavsett hur den nationella opinionen ser ut. Helene Odenjung är just nu den mäktigaste utbildningspolitikern i Göteborgregionen och kanske blir det lite mycket skola i ett part som söker profilera den bredhet vi har.

Jag gick med i den här rörelsen på grund av Leijonkungen så jag kommer nog föralltid vara en Leijonunge ;-P

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=642547
http://www.svd.se/dynamiskt/blogg/did_14548472.asp?id=3541
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=642546

Av nån anledning har gamla presidenter en osviklig timing när det kommer till att lägga sig att dö. Idag dog den förre ryske presidenten Boris Jeltsin efter en hjärtattack. Mannen som utsåg Putin till efterträdare, var först med att vilja sälja gas i Sverige och ihärdig drickare är nu så död.

Hoppas att han får vila i frid.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=642440

Det har nu gått drygt fyra månader sedan jag skrev något på den här bloggen sedan sist. Idag känns det motiverat.

I helgen som gick var jag på Folkpartiets Rixmöte i Örebro, där samlades ett antal liberala kommun och landstingspolitiker från hela Sverige. Jag fick tillfälle att träffa gamla och nya vänner. En sak jag satte mig före var att löpande försöka förklara hur fel uppfattningen är att Folkpartiet i Västerbotten skulle röstat för att Lars Leijonborg skulle bytas ut. Genom samtal på mötet fick jag också klart för mig graden av den vinkling som skett av vad vi fattade för beslut på mötet. Jag var där och jag ville att Lars Leijonborg skulle fortsätta leda partiet. I Örebro ville jag undvika en dominoeffekt av vad som sades på mötet.

I morse vaknade jag med en förkylning och såg vad Stockholms Maria Wallhager sagt i Ekot. Kort där efter ser jag på Text Tv att Lars medelat att han inte kandiderar till omval som partiordförande. Sedan dess har jag vandrat omkring med ett tungt hjärta. Leijonborg var den symbol som en gång gjorde att jag valde det här partiet, jag kommer att sakna honom.

Vid två tiden såg jag hans presskonferens och såg en person som trodde att han hade stöd men som helt plötsligt befan sig med en uppsjö av brutusdolkar i ryggen....

Av alla de länsförbund som krävt hans avgång tror jag ingen velat att han skall sluta som minister, men som han sa är det en fråga för den kommande partiledaren. Detta är mitt första partiledarskifte och jag vet inte vart jag står eller vem jag stödjer. De är alla folkpartister och vill alla Folkpartiet väl, kanske får jag singla slant men först måste någon kandidera. Värt att nämna är att alla som nämns i prssen är småbarnsföräldrar så det är inte säkert att någon vill.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=642392