Idag beslutade en domare, Robert Hanson, i Polk county Iowa att ogiltligförklara den lagstiftning som förbjudit samkönade äktenskap. Han förklarade att lagstiftningen var emot federal och Iowas konstitution som kräver lika behandling från lagen oavsett kön. Han beodrade genast registratorn att påbörja utfärdandet av äktenskapslicenser även till samkönade par. Beslutet ser ut att bli överklagat till Iowas Högsta domstol där dommarna kan välja mellan att hänskjuta ärendet till en appelations domstol, ta upp det själva eller avvisa överklagan. Fram tills dess att ett sådant beslut är fattat förväntas en rusning efter äktenskapslicenser att ske i Polk county från hela Iowa. Om beslutet är annat än en avisan av överklagan lär det innebära en paus i utfärdandet av licenser tills överklagan är behandlad.

President kandidaten Mitt Rommney var snabbt ut och krävde ett tilläg till den amerikanska konstitutionen för att garantera äktenskapet som ett förbund mellan man och kvinna. Tidigare som Guvenör så var Rommney väldigt för homosexuellas rättigheter och gör nu allt för att hamna bättre inom sitt eget parti och inför primärvalen där han minst sagt haft problem med sina tidigare ställningstaganden. En annan som alltid varit för homosexuellas rättigheter är Rudy Guilliani men han håller istället tyst om det och undviker att gå på tillställningar som ordnas av DAR och andra grupper som står den kristna högern nära.

I slutändan så hoppas jag att Robert Hansons utslag står sig för han har rätt. I ett samhälle som kräver lika behandling inför lagen är det ytterst otillständigt att diskriminera folk från giftermål på grund av deras kön.

http://www.nytimes.com/2007/08/31/us/31iowa.html?_r=1&ref=us&oref=slogin

En av de lite trevligare företelserna från det fackliga hållet är den nu förestående sammanslagningen mellan HTF och SIF. Det är logiskt och det är bra. TCO behöver starka organisationer inom sig för att kunna verka som alternativ till det nu förtiden lätt bisarra tvångsmaskineriet LO.
HTF och SIF organiserar tjänstemän på samma arbetsplatser och verkar för samma saker. Det är helt logiskt att de går ihop och får tillsammans en starkare ekonomi.
Jag skulle aldrig personligen kunna gåmed i ett LO förbund men TCO under Sture Nordh eller i nåt SACO fack skulle absolut kunna vara ett alternativ för mig när jag börjar jobba på allvar.

Så heja unionen och hoppas att det går bra för dem, som nygifta kan det ju vara lite hackigt i början :-)

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=678&a=686663

Anna Maria Lenngren igen och denna gången en något politisk dikt:

Bacchus, vald till riksdagsman
utav nöjets bröder,
genast allas röster vann
ifrån norr till söder.

Gubben, mäktig i kredit,
van att influera,
kom med stora planer hit,
liksom många flera.

Gammalt gräl med rubb och stubb
ville han förstöra,
vandrade på Greiffens klubb,
folkets ton att höra.

En gång hördes en motion
in på sena natten
om till vilken proportion
arrak tags till vatten.

"Intet vatten ... flärd och svek ...
saken läggs på bordet!"
skrek en var. Och Bacchus skrek:
"Lägges under bordet!"

Vattnets bruk - höll Bacchus för
och drog så ur proppen -
blott förslappar och förstör
riks- och mänskokroppen.

Hämtad på: http://sv.dikt.org/Bacchus_p%C3%A5_riksdagen

På måndag rivs Maglarps kyrka och församlingen medlemmar räddar vad som räddas kan innan rivningen börjar. Kyrkan har inte underhållits och måste nu rivas. I Dn'sartikel talas det om hur underligt det känns att tornet kommer att försvinna. Och det är väl just de där tornen som gör att vi kan känna igen en svensk stadsbild någonstans.

Skillsmässan mellan kyrka och stat är och var helt nödvändig både för det moderna samhället men också för kyrkans trovärdighet och möjlighet att koncentrera sig på sin huvud uppgift, själavård och mission. Svenska kyrkan är idag en frivillig organisation och finansierar sin verksamhet genom medlemmarnas tionde. Stora avhop från svenska kyrkan har gjort att pengarna minskat, samtidigt som de flesta avhoppade fortfarande vill gifta sig, döpa ungarna och begravas inom kyrkans försorg. Välviljan hos organisationen är stor och oftast kommer de fram till en lösning. Fast i ärlighetens namn så tycker jag att de borde vägra utföra cermonier åt folk som vägrar betala de avgifter som är uppsatta för medlemmarna.

En prekär situation som kommer i dagen inte minns när man betänker underhåller av kyrkorummen och i vissa fall brister där av som Maglarps kyrka är den som rör det medeltida kulturarvet.

Den Svenska kyrkan har idag en lagstadgad skylldighet att underhålla och se till alla de lämningar från medeltiden som finns inom kyrkan. Problemet är dock att det nästan inte finns nått arv utanför kyrkan. Staten skjuter inte till anslag för underhåller utan detta måste tas av en budget som är strängt beroende av medlemmarnas vilja att stanna. Faktum är att en stor del av kulturarvet kan vara i fara den dag då kyrkan fattar att de inte kan fortsätta lägga enorma resurser på restaurering och underhåll utan måste satsa på medlemsnära frågor. Det är inte rimmligt att 90 - 95% av det medeltida kulturarvet har lagstadgat uppbindning för en fri organisation. Vill vi ha kvar de gamla kyrkorna måst även staten skjuta till en del resurser för att ta ansvar för det som den vill bevara.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=686399

Keith Richards har för första gången under hela sin karriär gått i polemik med recensenter och föga förvånande är det med Expressen och Aftonbladet. Kvällspressen är den del av media som återgått till att bli någon form av journalistikens grottmänniskor Den granskande journalistiken är borta och har istället ersatts av skandal sökanden på alla fronter.

Det brukar kallas drevet som startar när dessa cyniska och kalla orcher går till attack på anhöriga, grannar och offer för stora tragedier. Exemplet Mikael Persbrant visar till och med hur långt de är villiga att gå för att förnedra sina offer då de till och med producerar och sprider lögner om dem. Knutby drev och allt liknande. Inget utav det innerhåller ett uns av kvalitet och för de mesta upprepas dyngan om och om igen i en halv evighet.

Visserligen är större delarna av redaktionerna nästan helt inriktade på att producera ämnen för folks mer morbida nöjen men den onyanserade journalistiken har nu till och med spridit sig till kultur och nöjes sidan. Är det nästa steg? Att jaga konstnärer och artister genom vinklade recensioner?

Det finns undantags fall det kan jag medge då ledarsidorna och vissa krönikor är läsvärda men om man skalade ner allt detta skulle kvällstidningarna med lätthet kunna ges ut som pamflett.

Det finns visserligen folk som köper tidningarna för den rosa bilagan och i ärlighetens namn är jag inte en stor sport fantast men jag ser en absolut skillnad i kvalitet och innehåll på dessa bilagor och originalet Gazetta de la sport. Den är rosa och världskänd för sin kvalitet i sportreferaten. Till och med den rosa färgen har en motivering. Färgen står för färgen på ledartröjan i Giro d'Italia och på samma sätt vill och är tidningen ledande. Men de svenska wanna be kopiorna är långt från ledande.

Ett av de ledande argumenten till varför man vill ha recensioner på böcker och och kultur är för att kunna sålla. det är tänkt att de som skriver dem är så väl inlästa och kunniga på sitt område att de vet skillnaden på bra och dålig litteratur och kultur så till den grad att de med förtroende kan sammanställa kanon över det. Argumentet är att Livet är för kort för att läsa dålig litteratur, för kort för att konsumera dålig kultur.

Jag säger att det är mer angelägnare att författa ett kanon över svensk press. Jag är övertygad om att kvällspressen skulle lämnas utanför därför att livet är absolut för kort för att läsa dålig journalistik.

Om inte annat så skulle det spara en del papper och var bra för miljön!

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2198&a=686116

Återigen lägger jag upp en dikt jag fastnat för sedan gammalt. Den bild som här målas upp är onekligen en om barnets oskuldsfullhet i kontrast till vuxenlivet.

av: Anna Maria Lenngren

Jag minns den ljuva tiden,
jag minns den som i går,
då oskulden och friden
tätt följde mina spår,
då lasten var en häxa,
och sorgen snart försvann;
då allt utom min läxa
jag lätt och lustigt fann.

Uppå min mun var löjet
och hälsan i mitt blod,
i själen bodde nöjet.
Var människa var god.
Var pojke, glad och yster,
var strax min hulda bror.
Var flicka var min syster,
var gumma var min mor.

Jag minns de fria fälten,
jag mätt så mången gång,
där ofta jag var hjälten
i lekar och i språng,
de tusen glada spratten
i sommarns friska vind
med fjärlarne i hatten
och purpurn på min kind.

Av falskheten och sveken
jag visste inte än,
i var kamrat av leken
jag såg en trogen vän.
De långa lömska kiven,
dem kände icke vi.
När örfilen var given,
var vreden ock förbi.

Ej skillnad till personer
jag såg i nöjets dar,
bondpojkar och baroner,
allt för mig lika var.
I glädjen och i yran
den av oss raska barn,
som gav den längsta lyran,
var den förnämsta karln.

Ej sanning av oss döljdes
uti förtjänst och fel.
Oväldigheten följdes
vid minsta kägelspel.
Den trasigaste ungen
vann priset vid vår dom,
när han slog riktigt kungen
och greven kasta bom.

Hur hördes ej vår klagan,
vårt späda hjärta sved,
vid bannorna och agan,
som någon lekbror led!
Hur glad att få tillbaka
den glädje riset slöt,
min enda pepparkaka
jag med den sorgsne bröt.

Men, mina ungdomsvänner,
hur tiden ändrat sig!
Jag er ej mera känner,
I kännen icke mig.
De blivit män i staten,
de forna pojkarne,
och kivas nu om maten
och slåss om titlarne.

Med fyrti år på nacken
de streta i besvär
tungt i den branta backen,
där lyckans tempel är.
Vad ger då denna tärnan,
så sökt i alla land?
Kallt hjärta under stjärnan,
gul hy och granna band.

Hämtad från: http://members.tripod.com/minata/visa_7_apr.html