Det har varit en intressant vecka att observera oppositionen på. Först deklarerar S och Mp att de tänker riva upp FRA lagen i regeringsställning och idag på DN-debatt deklarerar de två partierna att de inte under några omständigheter kommer samarbeta med Sverigedemokraterna. S och Mp är den vinnande kombinationen här. Vänsterpartiet lämnas utanför och blir allt mer marginaliserat.

Jag tror att det vi nu ser är formationen av ett valsammarbete och en strävan efter att bilda en gemensam regering, utan Vänsterpartiet. Om det fungerar så kommer alliansen S och Mp bli allt tydligare och kommer att trycka ut Vänsterpartiet från riksdagen. Genom att spela på missnöje med regeringen och ställa upp ett tillsynes tydligt två partialternativ kommer de att dra väljare från Vänstern och en del missnöjda borgerliga väljare som inte för allt i världen vill se V i regeringsställning. Klarar de detta samtidigt som regeringspartierna fortsätter att stå oförmögna att hantera sina egna partiers motstånd till FRA; samtidigt som statsministern och försvarsministern fortsätter att reta upp kritikerna med att aggera irriterade skarprättare mot kritikerna för att sedan motbevisas av ytterligare kritik och medial djupgranskning; samtidigt som regeringspartiernas aktiva gräsrötter ser sig allt mer tveksamma till om de vill fortsätta slåss för regeringen, klarar de det så är jag rädd att det kommer ske ett förödande regeringsskifte 2010.

S försöker nu bli trovärdiga i medborgarrätts frågor som de varit med att underminera för en kuliss av enighet med Mp och i slutändan förblir Lord Actons ord från 1887 förhärskande för bägge de statsministeralternativ som syns just nu:

Nu har det gått snart en månad sedan senaste inlägget. En hel del har hänt sedan dess. Jag har flyttat från Umeå i norr till Göteborg i Väst. En lag röstades igenom och en svekdebatt rasr för fullt. Jag har hållt ett tal på Götaplatsen inför drygt 1000 pers, som vanligtvis inte brukar hålla med mig... där till har jag upptäckt William Blakes dikt "Tigern".... här i översättning av John Swedenmark....för att hitta platsen där jag fann texten gå hit.

Tiger, tiger, klara brand;
vilket öga, vilken hand
släppt i nattens skogar fri
din fruktansvärda symmetri?

Vilka himlar, vilka djup
tände dina ögons ljus?
Vilka vingar dög för den
som tordats röra vid din eld?

Vilken kraftfull skuldra vred
hjärtats senor rätt i led?
Vilka fötter stod han på
som fick ditt hjärta att slå?

Vilken hammare? Vilken rem?
I vilken ugn din hjärnas hem?
Vilket städ och vilket grepp
höll fast dess dödliga skräck?

Stjärnorna slängde sina spjut
och grät på himlen med sitt ljus.
Var han nöjd med sin maskin,
Lammets skapare — och din?

Tiger, tiger, klara brand;
vilket öga, vilken hand
sa i nattens skogar: bli!
du fruktansvärda symmetri!

Friedrich den store av Preussen var, innan han blev "den store", god vän med upplysningsfilosofen Voltaire. Efter det att Montesquieu publicerat sin artikel om rättigheter i Diderots encyklopedia så skrev han om dessa tre rättigheter, Religionsfrihet, Pressfrihet och mötesfrihet, i entusiastiska brev till sin preusssiske vän. Friedrich svarade med att det dom värderade i Preussen var tre plikter. Plikten att gå i skola, betala skatt och att uppgå i armén.

Det dessa två vänner gav sken av, är en balansering som om vart annat i historien balanserats mot varandra. Ibland med stark lutning åt ena eller andra hållet och ibland i god balans mellan rättigheter och skylldigheter.

Just nu sitter en mängd stressade riksdagsledamöter i Stockholm och funderar på vad de skall rösta på tisdag den 17:e gällande FRA förslaget. En del av de som deklarerat att de kommer att rösta för har pekat på att man i en och samma lag försökt balansera Rätten till integritet med plikten att skapa system till landets försvar. Just nu sitter ett gäng riksdagsledamöter och överväger balansen mellan två betongblock som är placerade på deras axlar. Det börjar blåsa en viss motvind och det gör det inte lättare.

Det är synd att vi inte har en rättighetslagstiftning som är så omfattande så att den i sig skulle kunna utgöra motpol i sådana här balansövningar ...

I natt så blev det klart att höstens amerikanska presidentval kommer stå mellan de två senatorerna John McCain från söderns Arizona och Barack Obama från Illinois i norr. Obama säkrade nomineringen över Clinton och en passionerad retoriker som för bara fyra år sedan var en lokal parlamentariker i Illinois kommer stå mot en erkännd amerikansk hjälte och ikon som är känd som en "straight talk express", en politiker som har en tendens att svara ja och nej på direkta frågor med andra ord. McCain kanske inte är den mest pasionerade retoriske talaren men han är en lysande debattör. Medens Obama har talets gåva har han dessvärre inte debattörens gåva ännu, de debatter han gått mor Hillary Clinton de senaste månaderna har inte varit många men de som varit har hon vunnit främs på grund av hans något bipolära debattstil. En stil som kan och måste tolkas som en aningen oerfaren, han kan gå från lungt resonerande, till indignerad och vidare till rent rasande prosaisk på väldigt kort tid och det bådar dessvärre inte allt för gott.

En kombinerad bra debattör och bra retoriker var den förre franske presidenten Jaques Chirac, visserligen låg och ligger många av hans åsikter långt från mina men jisses vilken performer han var kolla bara detta klipp från när han deklarerar att han inte kommer att söka en tredje mandatperiod som fransk president, troligen ett av de bästa talen jag hört, och så långt kommer varken Obama eller McCain:




New York Times politikblogg "The Caucus" rapporterar att McCain idag officiellt gjort det som jag bloggade om för några veckor sedan; bjudit in sin motståndare på en debatt turné.

McCain vill möta Obama i en serie av Town Hall debatter enligt ett format som en gång i tiden förhandlats fram mellan John F Kennedy och Barry Goldwater. Formatet användes aldrig i och med att Kennedy mördades. Ändock så är det ett format som tar ner kampanjen från 10 sekunders tv snuttar till verkliga debatter mellan kandidaterna om de politiska frågor som valet i slutändan handlar om. Obamas kampanj svarade att de tilltalades av tanken, men att de var lite stressade just nu. De sa även att de mer hade tänkt i banorna av debatterna mellan Lincoln och Douglas då Obama gillar det större arena formatet och inte vill ha det fullt så strukturerat som Kennedy/Goldwater lösningen. McCain sa till och med att han skulle vilja att han och Obama delade plan för transporter till de olika debattplatserna, av ekonomiska och miljömässiga skäl. Visserligen så tror jag att Obama har det lättare om han håller debatterna till ett minimum men säger han ja så kommer det att vara en enastående uppvisning i hur alla valrörelser bör fungera med debatter där debatörerna möter väljarna i diskussion...

En hysteriskt kul reklamfilm från MADTV: