Jag har i media nu ett tag följt upprördheten över de nya antagningreglerna till högskolan, som i vissa fall verkar göra betyg från före 2002 värdelösa vilket DN skrev om för några dagar sedan. Jag har av olika anledningar avstått från att kommentera eller säga särskilt mycket här kring högskolefrågor sedan jag lämnade Liberala studenters presidium vintern 2008. Denna gången gör jag det för jag har en åsikt som kanske inte direkt sällar sig till den vanliga hallelujakören.
Det finns några principer kring det nya systemet som jag tycker är bra, att utfärda särskilda meritpoäng för att man läst språk och matematik är bra. Men argumentet att ett meritvärdessystem inte går att ge till de som gått ur gymnasiet före 2002, för att kurserna var uppbyggda på ett annat sätt då, håller inte. Jag var en av de som gick ur gymnasiet den härliga försommaren 2002. Mina kurser var i olika valörer 20, 40 och 60 poäng, vissa kurser var kanske ännu mer men i grunden så var det en poängvariation som gick i 20-tal. De som började läsa efter mig började läsa kurser som var i 50 och 100 poängsklassen. Specialarbetet som för mig var enskilt blev nu någon form av grupparbete. Uträkningen som gör att man i endera systemet får reda på sitt snittpoäng är det samma, matematiken har inte förändrats, enkel division duger. I år har jag varit på några studentuppvaktningar och det har inte förändrats nämnvärt i glädjenivåer de här senaste 8 åren. Från betygen förstod jag att man kan räkna ut snittbetygen med och utan meritpoäng i och med att dessa tilldelas separat. Så det kan inte bero helt på den enkla systemförändringen att meritsystemet inte skulle gå att applicera där, hur skulle man ha utformat systemet om förändringen efter 2002 aldrig hade gjorts? visst måste det gå!
Att innehållet i själva utbildningen förändrats kan vara ett annat argument, ja men det hoppas jag den gör hela tiden speciellt inom naturvetenskapen så att vi inte står och utbildar i motbevisade vetenskapliga teorier. Matematik är fortfarande matematik och franska är fortfarande franska även om kursplanen förändrats så här fortfarande en massa gymnasister suttit med sina franska verb och andragrads ekvationer. Systemet måste gå att forma för utdelning av meritpoäng även för oss som kryssade oss mellan poängmolnen i det gamla systemet.
Sedan har vi fallet med de utländska och framförallt de europeiska studenterna, som tidigare rapporterats av DN. DO vidhåller att orättvisan i för de svenska studenterna inte går att driva i och med att det bara är en indirekt diskriminering men säger, i DN, när det kommer till de utländska studenterna att:
– Där måste DO agera på något sätt eftersom rättsläget är annorlunda, bland annat för att de nya reglerna förmodligen strider mot EG-rätten. Men hur vi ska gå vidare har vi ännu inte tagit ställning till.
Under min tid i Liberala studenters presidium så diskuterade vi visserligen huruvida utländska studenter skulle behöva betala eller inte för att få plugga på ett svenskt universitet eller högskola. Kan dock inte dra mig till minnes att vi funderade över hur ett reformerat poängsystem i gymnasiet skulle slå mot dem. För den delen analyserade vi inte heller konsekvenserna gentemot de med betyg från före 2002. Jag vet att jag funderade lite oroande när propositionen las fram och läste om det i tidningarna. I dagens DN kan vi läsa om en kvinna som läst upp sina betyg för att kunna plugga till psykolog, hon kom inte in av just den anledningen att hennes betyg passerat bäst före datumet, hon kontaktade utbildningsdepartementet och DN skriver:
I ett välformulerat mejlsvar från utbildningsdepartementet fick Marie Westman veta att hon haft sin chans. ”Regeringen har gjort bedömningen att det givits tillräckligt med tid att påbörja studier på högre nivå för de som gick gymnasiet enligt kursplaner före hösten 2000.”
Stämmer det svaret så är det hjärtskärande att läsa. Det blir allt vanligare att man väntar med att börja läsa på universitetet Jag väntade in ett år och började sedan plugga frågan är om jag inte haft roligare och större utdelning av studierna om jag väntat ytterligare några år. Andra väntar längre. Vi lever i ett allt mer individualiserat samhälle och det gör att särskilt unga verkligen satsar några år och lite tid på resor, enklare arbeten och en stor grad av självförverkliganden. Det som kallas att hitta sig själv. Detta kommer inte förändras och jag antar att de som nu kan söka med meritpoäng inte har ett bästföre datum som de med gamla poäng fick? Det kan inte vara en nackdel att de som går in i högskolevärlden verkligen är säkra på det de vill läsa, att de är säkra på sig själva och vad de vill. Livserfarenhet går visserligen inte att värdera in som poäng i en ansökningsprocess men det får inte vara något som ligger en student i fatet. Direktöverföring i all ära men den rena bildningen som livserfarenhet ger får inte underskattas.
Jag tror att en systemöversyn över det nya meritsystemet är påkallat för att kunna transferera meritpoäng till äldre studenter och till utländska och då framför allt europeiska studenter.
Hej! DN citerar inte hela svaret. Där nämns även att hon kan söka genom högskoleprovet.
Äldre sökande har fått det lite svårare att söka just på betyg till just de (ganska få) utbildningar dit det är stor konkurrens om platserna. Men betygen är ju bara en av många vägar in i högskolan. Minst en tredjedel av platserna fördelas t ex genom högskoleprovet, och där brukar det löna sig med lite mer livserfarenhet.
Med vänliga hälsningar
Malin Strid
politisk sakkunnig hos Tobias Krantz
PS. Kvotgruppen för sökande med utländska betyg skapades just för att ge dem en bättre chans att söka på betyg, eftersom det är svårt att översätta betyg, och ännu svårare att beräkna meritpoäng på ett rättvist sätt. Sämre möjligheter har de bara på de utbildningar där utlandskvoten blir så liten att den får noll platser -- vilket förstås inte är så bara för just den som drabbas, och det är därför vi ska se över reglerna igen. Men även här gäller att betyg inte är enda vägen in. Högskoleprovet är i och för sig sällan en möjlighet för den med utländska betyg (eftersom man behöver kunna svenska för göra det), men högskolorna har själva möjlighet att bestämma egna urvalsregler till en tredjedel av platserna.
Sedan när publicerar tidningar hela brev eller pressmeddelanden? Faktum är att i sammanhanget där vi har en kvinna, Marie som gick ur gymnasiet med 19,17 i snitt och pluggade upp de sista 0,83 snitt poängen till 20,0, som trotts högsta möjliga betyg inte kan komma in på sin drömutbildning för att man skapat en bugg i systemet. Att hänvisa henne till högskoleprovet och säga att där lönar det sig med lite livserfarenhet när hon redan är "top of the line" bland studenterna är som att be henne ta köksvägen in för att hon är för gammal.
Det är sant att högskoleprovet är en väg in men det är inte ett tillräckligt argument i detta fallet. Om en person kommer in på psykologprogramet med ett snitt på 20,5 med 2,5 i meritpoäng och går förbi Marie så innebär ju detta att hon som pluggat och fått ett rent snitt på 19,17 slås ut av en person som i sitt rena snitt inte hade mer än 18,0. Det är ju där orättvisan ligger i och med att Marie inte får några likvärdiga meritpoäng för den meriterade kunskapen hon inhämtade i Gymnasiet.
Det har inte heller levererats något svar på varför det skulle vara omöjligt att skapa ett meritpoängsystem som räknar in de gamla kursplanerna och eventuellt det gamla siffersytemet.
Att straffa ut de som väntat med att plugga som tillhörde de gamla systemet blir extra orättvist om det inte är så att de som nu har meritpoäng i det nya systemet också bara har meritpoängen ett visst antal år. Då skulle det åtminstånde bli lite rättvisa i denna slentrianmässiga orättvisa.
Sedan när vi kommer till urvalskriterierna för utländska studenter så kanske man skulle ha satt en minsta kvot på 1 plats i den gruppen för att garantera att det inte blir 0?
Självklart förväntar jag mig inte att DN ska publicera hela svaret. Min poäng var att artikeln inte gav en rättvis beskrivning. Budskapet var inte att hon är rökt, budskapet var att även om hon fått sämre chanser i betygsgruppen så finns det andra vägar att komma in, t ex högskoleprovet.
Nej, det vore kanske inte omöjligt att lägga meritpoäng även på äldre betyg. Men helt rättvist skulle det inte bli, eftersom kursplanerna såg annorlunda ut före 2000. Och på hur gamla betyg i så fall? Någonstans måste man sätta gränsen, och vi satte den vid kursplanereformen 2000 -- inte för att de som är äldre inte skulle vara välkomna i högskolan, utan för att det finns andra breda vägar in för dem och andra som av många olika orsaker inte kan göra sig rättvisa i betygsurvalet.
Psykologprogrammet hör till de (ganska få) utbildningar där det krävs både toppbetyg och tur för att komma in. Hur man än utformar antagningsreglerna kommer det att finnas sökande som arbetat hårt, fått goda resultat, är mycket motiverade och ändå inte kommer in. Varje förändring innebär att någon som skulle ha kommit in enligt de gamla reglerna kommer att bli utestängd (och någon annan kommer in i stället).
Det där med utlandskvoten är knepigt, och det var just därför vi uppdrog till Högskoleverket och VHS att hitta en bra lösning (som de nu har svarat att de inte kan). Nej, det är ju verkligen inte särskilt bra om det blir noll platser. Men om utbildningen totalt sett har tio platser, och en av hundra sökande har utländskt betyg, ska den personen verkligen ha en garanterad plats? Och om man inte har en utländsk kvotgrupp, hur jämför man all världens gymnasiebetyg på ett rättvist sätt?
Från ditt "... kanske inte omöjligt att lägga meritpoäng även på äldre betyg..." drar jag slutsatsen att ni inte försökt. Men okej det kanske inte blir helt rättvist men ett system som åtminstone utdelar meritpoängen i en kontextuell modell för det systemet vore ändå mer rättvisst än att inte göra det alls. Även om kursplanerna har förändrats så har ämnena inte förändrats. Mattematik är fortfarande mattematik, engelska är fortfarande engelska och moderna språk är fortfarande moderna språk. Den kunskap som ligger till grund för att man ska få meritpoäng enligt det nuvarande systemet har inte förändrats. Kursernas värden i poäng har förändrats men på samma sätt som det fanns en timparitet mellan antal poäng på en kurs och antal timmar i klassrummet så finns det en ekvationsmässig timparitet i nuvarande system. Det är inte omöjligt att genom ekvationer eller kanske till och med lång division nå en översättning i hur och vilka meritpoäng som kan och bör bindas till de äldre kurssystemen för att tilldela meritpoäng även där.
Sedan till frågan för vart gränsen bör dras. Begär in data för vilka betygs- och eller kurssystem som intagning skett på då intagning skett med betyg som urvalsgrupp för, säg, de senaste 5 till 10 åren. Se hur för delningen ligger. Jag gissar att den lutar lite åt de senare systemen. Sedan gör ni en statistisk analys för varje system för varje år och ser i vilka grupper det finns ett signifikant avtagande i antal sökande. De betygsystem som faller bortom signifikansgränsen bör rimligen inte skapas meritsystem för. Då drar man en gräns som är mer baserat på hur och när folk gör sina val för att börja studera, och har en bredare periodisering på meritsystemet, än att peka på ett godtyckligt reformdatum som faktiskt är för nära i tiden.
Det är skit samma om det finns andra vägar in om du är en människa som jobbat arslet av sig under sina tre år i gymnasiet, pluggat, slitit och inhämtat monumentala mängder av kunskap och i princip presterar MVG i alla ämnen. Det är skit samma att det finns andra vägar in om denna människa efter allt slit faktiskt känner att hon inte har velat börja plugga med en gång men helt plötsligt ser att allt det arbetet ogiltigförklaras genom en opåverkbar och slumpartad gränsdragning. Är det så svårt att se det orättvisa och förnedrande i den behandlingen?
Sedan är det en viss skillnad i att aktivt kunna inhämta kunskap och nå höga betyg under tre års hårt arbete än att bli prövad på din allmänbildning under ett 4-5 timmars prov. Den som klarar av att vara på topp i gymnasiet behöver inte vara samma som är på topp efter ett högskoleprov. Det finns många som i gymnasiet inte presterat mer än medelmåttan men som flera gånger lyckats klara 2,0 på högskoleprovet och det är inte konstigt i och med att det är två diametralt olika former av kunskap som hämtas. Högskoleprovet riktar i huvudsak in sig på tre ämnen Svenska, Engelska och Matematik.
Sedan hoppas jag verkligen inte att vi har ett högskolesystem var intagning baserar sig på tur, för centrala förvaltningsprocesser där man säger att man behöver tur för att ta sig igenom urartar snart till Kafkaliknande system där korruption blir en lika legitimerande parallell process som det officiella systemet. Har man MVG i alla ämnen och det är för många sökande med dessa MVG: n så hoppas jag innerligt att det finns ett mer systematiskt urval än tomboladragningar.
Det är inte rimligt att ha ett system som inte kan värdera betygs snitt på ett objektivt sätt och jag känner mig verkligen inte till freds med att "Varje förändring innebär att någon som skulle ha kommit in enligt de gamla reglerna kommer att bli utestängd (och någon annan kommer in i stället)". Meritsystem måste kunna skapas objektivt och neutralt, att skapa system med utestängningsmekanismer bidrar kraftigt till strukturell orättvisa där man inte ges möjlighet att använda de verktyg man har. Det är ungefär som om vi skulle införa euron och säga att alla mynt och sedlar som är präglade innan år 2000 kommer inte att kunna transfereras om till den nya valutan. Pengarana är de samma men beroende på vilket präglingsdatum man ger dem så är de odugliga och stängs ute. Så skulle vi aldrig genomföra en valuta övergång så varför skapar vi en sådan strukturell mekanism när det kommer till antagningen till högskolan med betyg som behörighetsgrund?
När det sedan kommer till de utländska studenternas studieplatser så ogillar jag starkt argumentet att "när det finns få platser så ska svenskar få studieplats först". Men säg att det är 10 platser på en utbildning så tycker jag att det är rimmligt att man har ett system där utländska sökande studenter kan vara med och tävla om den platsen. Vad som gör en bra akademiker, student och forskare har ingenting att göra med vilken etnicitet studenten har och jag hoppas verkligen inte att det är så utbildningsdepartementet ser på utländska studenter.
För att svara på frågan hur man jämför all världens gymnasiebetyg på ett rättvist sätt. I och med att vi i årtionden haft system där vi klarar av att validera och värdera utländska högskole utbildningar, betyg och examina på ett förhållandevis rättvist om än långsamt sätt så borde det inte vara allt försvårt att lägga en liknande valideringsmekanism på de utländska gymnasiebetygen.