
Lite senare kunde jag observera hur den kröp mot äpplet och vid sidan om klyftan slog den ut sina vingar och satt så ett tag, kanske åt den något men jag vet inte. Vid kvällningen kröp den åter mot växten och jag trodde att den skulle sova i den på samma sätt som den gjort natten tidigare. När jag vaknade på morgonen och tittade till den satt den framför chrysantemumen med halvt utslagna vingar och böjda ben på ett sätt som jag inte sett fjärilar ha sina vingar förr. Jag testade om den levde genom att öppna fönstret och se om den reagerade på kallluften som den gjort tidigare, det gjorde den inte. Fjärilen hade dött i en rörelse ut eller in med vingarna.

En vän frågade om jag skulle ha en begravning av den senare. Konceptet verkade lite fånigt så jag sa nej, men det väckte frågan om vad jag skulle göra av den. Toalett alternativet som så ofta brukades i min barndom till döda akvariefiskar kändes inte rätt. Det mest korrekta verkade att återföra den till nån form av naturligt kretslopp istället för det kommunala kretsloppet i ledningar och rör. Så jag plockade upp den med en gaffel och la den i mitt rökelsekar, öppnade mitt fönster och kastade ut den genom fönstret för att förmultna i gräsmattan nedanför fönstret.
Nu är det bara den här bloggen med dess bilder och en chrysantemum i kruka i mitt fönster det enda som berättar om mina fruktlösa försök att rädda en nässel fjäril från vintern och döden.
0 kommentarer