Nej, nej, nej... jag vill inte att polisen skall få sätta upp övervakningskameror på krogen. Polisen är en offentlig institution och till skillnad från dessa så ligger det i begreppet privatliv att man är egen och skild från det allmännas anspråk på insyn.

Jag kan förstå polisens motiv till att de vill ha kameror för möjligheten att klara upp brott men den alldeles överhängande risken är att materialet missbrukas och används i fel syfte. Jag jobbar själv på en krog och individerna där är inte alltid i sin bästa dager vare sig när de anländer på kvällen eller då de går på nattkröken. Dock så är det något ohyggligt privat de upplever i berusat tillstånd som jag inte tycker att det allmänna skall ha tillgång till. En avvägning måste självfallet kunna göras och den övervägningen tycker jag att den enskilde krögaren bör göra själv. Om det sedan är så att det uteslutande är krögare utan kameror idagsom är kriminella i sin verksamhet så har polisen rimligen ett tecken till varför de själva inte vill ha kameror.

För alla de som inte utsätts för brott men har rätt till att få vara privata på krogen så säger jag nej... för ju fler kameror som sätts upp i samhället desto större blir risken för att de missbrukas.

Jag länkar till en god dansk hemsida i samma ämne plus en artikel i SVD om de polisen nu föreslår.

http://www.nejtilovervaagning.dk/

http://www.svd.se/stockholm/nyheter/artikel_538965.svd

Det verkar bli maktskifte i Polen. Tack gode gud vill jag i mitt stilla sinne tänka. Visserligen kallas medborgarplattformen för ett liberal parti men i många avseenden så är Donald Tusk väldigt lik Kaczynski bröderna när det kommer till sakpolitiska åsikter. Fast där bröderna är protektionistiska så är Tusk internationalist och det är behövligt med en tänkande internationalist som ledare för ett så stort och starkt EU land som Polen. Valdeltagandet var enligt rapporter på näst intill 50% vilket är en ökning sedan senaste valet. Måhända har folk i Polen uppfattat brödernas härjningar lika negativt som vi (jag) gjort. Nu kanske vi kan se en ny gryning för Polen.

Schweiz har även dem haft parlamentsval. Det är ett lite underligt land med direkt demokrati och flera folkomröstningar varje vecka. Snittet för antal röstande i alla dessa folkomröstningar brukar ligga på 20%. Så allt röstande avtrubbar demokratin och gör det till en vara för de intresserade. I parlamentsvalet var det upp mot 50% som röstade och skrämmande nog ökade de främlingsfientliga partiet SVP för andra parlamentsvalet i rad. Även de gröna ökade, troligen som tack vare alla de naturproblem med skred och översvämningar som de konstant råkar ut för i Schweiz. Landet har en sjumanna regering som tillsätts av parlamentet och skall bestå av de fyra största partierna. Det innebär att det inte blir någon som helst skillnad i regeringssammansättningen. SVP hade en minister sedan tidigare men ökade inte tillräckligt föratt kunna kräva en mnister till. Här får man vara tacksamma för de små undren.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=707323


http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=707325

Kubaner som vill fly till USA och få politisk asyl har sedan länge varit beroende av land för att få asyl. Policyn wet foot- dry foot går ut på att om Floridas kustbevakning tar dig i ett försök att ta dig till USA från Kuba så skickas du tillbaks och får ta emot straff från Castros kommunist diktatur. Men om du kommer iland i USA och begär politisk asyl så får du det nästan per automatik. Floridas kustbevakning har med övning och moderm utrustning blivit så effektiva att flyktingarna hittat andra sätt att få asyl på. Istället för att sticka direkt norrut så sticker de västerut till en liten ö som tillhör Mexico. Mexico har inga problem med att kubaner kommer så de släpper in dem, sedan tar de sig norrut till ökengränsen mellan Mexico och USA går fram till tjänstemannen på den Amerikanska sidan och begär asyl. Tjänstemännen kallar dem de som får asym med dusty foot på grund av ökendammet. NY Times rapporterar att siffrorna fördubblats sedan förra året med antal dammiga fötter som får asyl i USA. I år har det dykt upp drygt 11 000 kubaner som vill fly från Castros terror.

Minst sagt en Darwinistisk approach till problemet, survival of the fittest...

http://www.nytimes.com/2007/10/16/world/americas/16cuba.html?_r=1&hp&oref=slogin

Jag är sedan jag i New York förra året hade förmånen att lyssna på Al Gore och se smygpremiären på "An inconvenient truth" en stor fan av Al Gore. Att nu se en aktör och en kommunikatör dela på fredspriset gör mig väldigt glad. IPCC har sagt att utsläppen måste minska med 80% till år 2050. Det skulle innebära 3% per år och där är ingen idag. Mycket pratas om miljön men inget händer. En misslyckande i detta arbetet skulle innebära mellanmänskliga konflikter av enorma mått. Jag gillar pristagarna och jag gillar det politiska ställningstagande som den Norska nobelkommitén tagit med priset.

Ett stort grattis till pristagarna och ett stort grattis till alla oss som värnar miljön!

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=703518

Kort, vi har dem överallt och vi har dem till allt. till och med våra plånböcker utvecklas efter den generella uppfattningen om hur många kort vi bär med oss. När jag var liten så hade min mor en plånbok där det fanns ett fack med genomskinlig plastficka. Det var för körkortet. Sedan hade hon lite klippkort och stämpelkort hos bokhandlare och dylikt men dessa var ofta simpla saker i papper som veks på mitten. Dessa finns i viss mån fortfarande kvar.

När jag fick min första plånbok så var det en blå sak med Turtles på framsidan. Inte heller denna hade några extra fack för kort. Körkorts facket fanns där men det facket användes till andra små papperslappar, i den mån plånboken användes alls av mig. sedan dess har mina plånböcker haft allt från två fack för extra plastkort tills idag där jag har en extra sida i plånboken med plats för 16 olika kort. Alla fack är fulla och alla andra kort som jag även har de ligger i olika högar som markerar olika tidpunkter i mitt liv då ett särskilt kort användes flitigare än andra. Nu har jag de korten som behövs men inte får plats separat med ett gummiband runt om.

När jag blev student så var det studentkort, lånekort på universitetsbiblioteket och passerkort till universitetets byggnader som skulle in och samsas med Visa kort, ICA kort, med mera kort, Apotekskort, Brotherskort, Busskort, kortet till det kommunala biblioteket, Landstingskortet i fall man blir sjuk, EU's Bluecard i fall du blir sjuk i Europa och många många mer. När jag gick i gymnasiet så var korten färre men också annorlunda. Jag hade på den tiden ett kort till SF som gav mig lite förhandsvisningar som jag inte har nu men kortet ligger nånstans i en hög med andra kort som Metrokortet som jag skaffade men aldrig använde.

Att titta på alla gamla kort är som att se vilka val man gjorde då och vad som just då var viktigt i livet. Ibland funderar jag på om jag skulle ja ett sånt där gammalt kort för att se om det fortfarande fungerar. Astoria kortet fungerar garanterat inte. Det skulle vara ungefär som att damma av nån gammal nyck man hade i tonåren och testa om det fortfarande fungerar 5 eller 7 år senare. Det är som att forma in och se livet i plasticpadding.

Jag har inte bloggat om det men jag måste berätta slutet på historien om fjärilen. På torsdagen efter nämndsammanträdet fick jag rådet av en god vän att testa pulveriserade nektar som djuraffärer brukar sälja eller att testa om fjärilen kunde nära sig på en äppelklyfta eller en vindruva. Jag gick in i djurbutiken i Umeå och frågade efter nektar men fick svaret att det hade de bara som ordervara. Jag sa tack och gick med insikten att fjärilen troligen inte skulle överleva det svenska postväsendets leveranstider. Så jag gick till ICA och köpte ett äpple. Väl hemma lokaliserade jag fjärilen en bit bort från chrysantemumen, skar ut en klyfta ur äpplet och placerade jämte fjärilen.

Lite senare kunde jag observera hur den kröp mot äpplet och vid sidan om klyftan slog den ut sina vingar och satt så ett tag, kanske åt den något men jag vet inte. Vid kvällningen kröp den åter mot växten och jag trodde att den skulle sova i den på samma sätt som den gjort natten tidigare. När jag vaknade på morgonen och tittade till den satt den framför chrysantemumen med halvt utslagna vingar och böjda ben på ett sätt som jag inte sett fjärilar ha sina vingar förr. Jag testade om den levde genom att öppna fönstret och se om den reagerade på kallluften som den gjort tidigare, det gjorde den inte. Fjärilen hade dött i en rörelse ut eller in med vingarna.

En vän frågade om jag skulle ha en begravning av den senare. Konceptet verkade lite fånigt så jag sa nej, men det väckte frågan om vad jag skulle göra av den. Toalett alternativet som så ofta brukades i min barndom till döda akvariefiskar kändes inte rätt. Det mest korrekta verkade att återföra den till nån form av naturligt kretslopp istället för det kommunala kretsloppet i ledningar och rör. Så jag plockade upp den med en gaffel och la den i mitt rökelsekar, öppnade mitt fönster och kastade ut den genom fönstret för att förmultna i gräsmattan nedanför fönstret.

Nu är det bara den här bloggen med dess bilder och en chrysantemum i kruka i mitt fönster det enda som berättar om mina fruktlösa försök att rädda en nässel fjäril från vintern och döden.

Den förre schack världsmästaren Kasparov har utsetts till Presidentkandidat av den ryska oppositionsalliansen. Alliansen är en splittradgrupp med väldigt olika partier som gått ihop bakom en kandidat. Frågan är dock om de kommer att nå någon framgång med tanke på att i princip all traditionell media är statskontrollerad. Måhända att de kan nå framgång till den del av befolkningen som regelbundet använder internet. Ett annat frågetecken är kanske också vilken ideologisk plattform som alliansen för fram. Kasparovs tidigare kritik har väl främst varit rörande den allt mer totalitära politik Putin fört.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=698981